Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Med Sven Hedin i bagaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färdats samman söder om Taklamakan och vi tog oss ner med
honom vägen genom Dsjungariet. Och det märkliga är att det
Sinkiang han beskriver finns men finns inte.
Vi rör oss bredvid varandra i samma landskap; det är bara
lite tid som skiljer. Dock är det som om han mitt i vardagen
reser i kapten Nemos grotta. Till en början märker vi det inte.
Då fäster vi oss vid hur hans språk förändras. Ännu 1899
skriver han från Pamir:
"Under de tio dagar vi tillbringade vid Kara-kuls strand
flögo från morgon till kväll fullfjädrade sunnanstormar
med lösta vingar öfver sjön och hade förfärligt bråttom till
Burun-kul. Men vi voro icke rädda. Jag hade förr hördt
vågor fräsa och föredrog att trotsa den muntre Eolus
framför att vänta på isläggningen." ("Genom Asiens öknar.")
Men 1937 har han nått fram till ett enkelt och effektivt språk
som gör resandet rättvisa:
"Den dal vi följa smalnar och blir slutligen så trång, att
bilarna nätt och jämt komma fram. Den leder till en
pasströskel med stenröse (1,800 m.). Den nedgående dalen slingrar
mellan lägre kullar som efter hand bli högre, ha
avrundade former och likna delfinryggar.
Det har snöat lätt, men på eftermiddagen kommer en
ordentlig snöstorm susande från väster. Vid en plats där
tamarisker växer samlas bränsle för kvällen. Yrsnön smattrar
mot bilens fönsterrutor, hela landet blir vitt, vi äro omgivna
av fullständig vinter." ("Den vandrande sjön.")
Sven Hedin erövrade sitt språk med svårighet. När han
erövrat det blev han den som hittills bäst förmått skildra
Sinkiangs landskap. Det märkliga med hans landskap är att det så
småningom fylls med människor utan att dock någon bygd blir
bebodd.
Han har slipat sitt språk. Men tomheten i hans yttre landskap
där alla människor rör sig som vålnader kring honom även när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
