Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Med Sven Hedin i bagaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de kommer honom nära var inte tillfällig. När han ännu skrev
sitt eget svulstiga språk formulerade han den otrevligaste
dödsskildring jag känner till i svensk litteratur. Den när han
beskriver hur han på väg genom öknen våren 1895 lämnar sina
kamrater att dö:
"Hans blick var skum och svag, och hans slummer
öfvergick småningom i dödsdvalan, och sedan skulle han sofva i
tusenårig ro, omgifven av den stora stillheten, där blott
dynerna fortsatte sin gåtfulla vandring mot okända mål. Med
blödande hjärta och sargad av självförebråelser öfver att
hafva detta liv på mitt samvete, lämnade jag den
döende... En tragikomisk scen erbjödo de sista sex hönorna,
som lika muntert som alltid småkacklade och under synbar
förnöjelse kalasade på det slaktade fåret. De hade sannolikt
ännu ej kommit sig för att sakna tuppen, men nog blef det
väl sedan tomt efter honom... På första dynkammen
vände jag mig om och sände en afskedsblick till dödslägret, där
två af våra kamrater andades sina sista drag. Tältet
aftecknade sin skarpa kontur, likt en svart triangel, mot den
ljusare himlen i väster, och så försvann det ur vår åsyn. Jag
kände en lättnad när jag visste att det var bortskymdt af
dynerna, och jag vände mig icke mer om.
Framför oss utbredde sig den mörka natten och det
förrädiska sandhafvet. Men nu kände jag ett öfvermätt af
lifsglädje och lefnadslust..." ("En färd genom Asien",
1898.)
Stämningen i det långa stycke där Sven Hedin beskriver de
andras döende är alltigenom falsk. Falsk som pornografi skriven
av en eunuck. Inte undra på att August Strindberg greps av
motvilja och förmådde se Sven Hedin ända in i hans
kommande Hitler-beundran.
För kineserna var saken enklare. De såg honom som
imperialistisk kunskapare. Först åt ryssarna. Sedan åt tyskarna. De såg
honom som plundrare.
– Det var Sheng Shih-tsai och den sovjetiske konsuln som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
