Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Månskäresjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att leda Kina på denna väg fordrades en klippfast tilltro till
massornas skapande förmåga och människans verkliga storhet.
Man kan säga att Mao Tsetung hade denna tro även under de
svåraste förhållanden men Liu Shao-chi var klentrogen. Han
förmådde inte sätta sin lit till massorna. Han trodde inte.
Fram genom åren efter kulturrevolutionen förblev striden om
Tachais väg den centrala striden i Kina. Hösten 1975 hade den
kommit att avgöras så mycket att det blivit möjligt att hålla den
stora nationella konferensen om att lära av Tachai. Det var
också på denna som Hua Kuo-feng framträdde som nationell
ledargestalt. Han höll den avslutande rapporten om den
månadslånga konferensen och slog fast resultaten. Genom att lära
av Tachai skulle det bli möjligt att genomföra den
jordbruksmekanisering fram till 1980 som den fjärde folkkongressen
beslutat. Det skulle bli möjligt att modernisera jordbruket och
därmed garantera en utveckling som innebar modernisering av
industrien, försvaret, vetenskapen och teknologien. Kina skulle till
århundradeskiftet nå fram till att vara ett av världens mest
utvecklade länder.
Men frågan var omstridd. Att lära av Tachai innebar att i
praktiskt arbete ta itu med de frågor som rörde produktionen.
De målsättningar som ställts upp av Chou En-lai på fjärde
folkkongressen och som ytterligare konkretiserats av Hua
Kuo-feng på denna stora nationella konferens på hösten samma år
- oktober/november 1975 - angreps allt tydligare och allt mer
desperat under den politiska kampen i Kina våren och
sommaren 1976. Då började Tachai försvinna ur massmediabilden.
Hua Kuo-fengs tal skymdes alltmer undan. Samtidigt riktades
mer och mer öppna angrepp mot just den modernisering om
vilken Chou En-lai och Hua Kuo-feng talat i sina - i samråd med
Mao Tsetung formulerade - rapporter. De nämndes inte vid
namn. Teng Hsiao-ping var den ende som nämndes vid namn.
Men det som var deras politik började beskrivas som
kapi-talistfarande och orevolutionärt - för att inte säga
kontrarevolutionärt.
Den som dock - i likhet med Gun och jag - reste i Kina
sommaren 1975 och våren, sommaren och hösten 1976 och talade
22 Sidenvägen
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
