Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Det regnar i Korridoren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man i den brigad jag arbetade i att jag passade till tekniker och
jag fick komma hit till oljefältet. Här har jag arbetat samman
med äldre tekniker och lärt av dem.
- Det var det som gjorde att jag fick möjlighet att arbeta
med Chou Yu-chen när han ledde konstruktionen av
kontrollanläggningen här. När vi nu byggt upp den har fältet blivit helt
automatiserat. Det behövdes förr 47 personer här men nu
behövs det blott 8. Det tunga kroppsarbetet har minskat. Vi
övervakar och styr arbetet vid 83 oljekällor här men vi har kapacitet
för vidare utbyggnad upp till 130. Vi behöver inte mer personal
för att sköta 130 oljekällor än för att sköta dessa 83.
- Jag stannar här vid oljefälten. Jag längtar inte tillbaka till
Shanghai. Jag bor i Kansu nu och här kommer jag att gifta mig.
Från Yumen går vägen mot ostsydost över högslätten. Vi kör
på i 800 meters höjd och vädret är märkligt. Det blåser en
pinande vind mot oss och mörka molnmassor tornar upp sig på
himlen. Snabba skyar jagar varandra och släpar sina skuggor
över landskapet. Utanför den breda asfaltvägen är marken kal
och stenig. Här är gobi. Men fläckvis svartnade nu detta sterila
grå landskap i väta och i groparna låg vattenpussar och blänkte.
Och det borde det inte göra ty här regnar det inte.
De låga bergen till vänster om oss ut mot stora öknen i norr
var svarta. Där drog Stora murens utlöpare fram. På krönen
kunde man se gamla vakttorn avteckna sig mot himlen. Muren
löpte jämsides med oss ty om vägen är ny så är leden uråldrig.
Långtradarna vi mötte hälsade med ylande tjut på bilhornen
och chaufförerna vinkade när de passerade på väg västerut mot
Yumen och oljefälten eller de nya industristäderna därbortom
eller Anhsi och Tunhuang eller kanske vidare vägen ut genom
Sinkiang.
Detta är Kejsarvägen. Här färdades inte bara karavaner och
handelsmän och ambassadörer, här marscherade trupp efter
trupp av kejserliga soldater västerut till sina fjärran
förläggningar. När de trampade här förbi var de inte ens halvvägs från
Peking och hade ännu mer än 2 000 kilometer fågelvägen fram
till Kashgar. Det har gått åttiofem generationer sedan leden
blev till bevakad väg. Här går den långa vägen genom Kansu-
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
