Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Simmias gick, åtföljd af Aster. Aristokles blef allena
qvar på gräsbänken och lutade sitt hufvud mot handen.
— Dé äro lyckliga — sade han för sig sjelf —
begge lyckliga: Aster, den glade, sköne ynglingen, som blott
tänker på sina nöjen och ej behöfver mer, när han finner
dessa; Simmias, som skapat sig en egen verld, diktens,
der han kan inrätta allting efter sin egen vilja, och sedan
fröjda sig öfver sin skapelse såsom öfver det verkligaste
bland verkligheter. Men jag, jag äger intet, hvaröfver jag
kan fröjda mig; ty allt det goda jag här vinner, är, när
det närmare betraktas, blottadt på verklighet. Yinets och
kärlekens nöjen — ah — de äro lockande och kunna
komma mitt hjerta att skälfva af fröjd; men huru länge?
Alls-våldige gudar, det sitter en afundsam demon härinne i
mitt bröst, som, när njutningen är till ända, frågar mig
med en stämma, som går genom märg och ben: Aristokles,
hvad blef i denna stund din-verkliga behållning? — Hu,
det är en ryslig fråga! — Statslifvet? — Det är då detta,
som skall gifva näring åt min andes hunger. Jag har
understundom trott så. Men jag börjar ana tomheten äfven
i detta. Kan man vara en god medborgare utan att lyda
statens lagar? Omöjligt. Men kan man också lyda statens
lagar utan att äfven deltaga i alla de grymheter, till
hvilka just dessa lagar leda? Themistokles, Miltiades,
Aristi-des, Alcibiades! Er historia flödar af bevis på det tomma
och maskstungna i vår statsbyggnad. Min fader hoppas,
att jag skall blifva den, som bringar räddning åt
fäderneslandet genom att gifva en ny form åt det offentliga lifvet.
«Du skall fullborda» — sade han ju ännu i dag —- «hvad
jag ville, men ej förmådde.» O min fader, huru gerna ön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
