Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skade jag ej, att ditt hopp ginge i fullbordan! Men det
skall ej ske, åtminstone aldrig genom mig; ty jag känner
i detta ögonblick tydligare än någonsin, huru svag jag är,
och att det, som drifver mig till verksamhet, är icke så
mycket medvetandet af kraft, som känslan af tomhet och
fridlöshet, den jag måste iordrifva. Hvarigenom? Det
vet jag icke. — Athen, du de ärorika minnenas stad! Mitt
lif ville jag gifva för dig; men skulle det väl hjelpa dig?
Jag tviflar derpå. Hvad min fader sagt, att det lider mot
din undergång, såvida icke en utomordentlig hjelp kommer
emellan, det är blott alltför sann t. Du har förtärt dina
egna krafter genom inbördes stridigheter, och du liknar i
denna stund det halfvissnade blad, som sitter der borta på
platanen. Det behöfves en ny lifskraft, en ny svalkande
vind, som andas öfver dess ådror.
De sista orden föranleddes af en sakta vestanvind, som
först smekte Aristokles’ kind och sedan lekte en stund
mellan platanens grenar. Det halfvissnade bladet tycktes
hafva fått lif igen. Det rörde sig såsom till syskondans
med sina friskare grannar.
— Athen, du de ärorika minnenas stad! O, att den
lifsflägt vore nära, som kunde gjuta ett förnyadt lif i dina
vissnade leder! Det är väl icke genom mig som den skall
nalkas dig, men det gör detsamma; komme den blott
öfver dig i dubbelt mått!
En ny flägt susade fram genom trädgården och denna
gång starkare. Det halfvissnade bladet dansade ej längre,
det skälfde för vindens styrka.
— Athen, du de ärorika minnenas stad! Kanske
bäf-var äfven du för hjelpen, när den en gång nalkas dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
