Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men du skall, du måste lefva, mitt älskade
fädernesland !
Vinden brusade för tredje gången fram öfver dalen och
denna gång så starkt, att trädens kronor böjde sig. En
tjock sky gick i detta ögonblick öfver månen och nejden
insveptes i dunkel. Aristokles såg upp mot himmelen, och
hans lockar fladdrade för vinden.
— Zevs, allsvåldige fader, och du Pallas Athene, som
älskar dessa åt dig helgade murar! Rädden, o rädden min
olyckliga fädernestad! Omgjorden mig med kraft att
kämpa för dess välgång, för dess frälsning eller gifven denna
kraft åt hvem J viljen, men rädden, o rädden min
olyckliga fädernestad!
Månen hade åter trädt fram undan det skymmande
molnet. Aristokles lät sitt öga falla på platanen. Det
halfvissnade bladet var borta; den sista vindstöten hade
af-slitit det.
— Ha, Athen, du de ärorika minnenas stad! — ut-
ropade den sextonårige ynglingen. — Hvilket förebud! Det
är förbi. Jag visste det ju förut. Det är just det nya lif,
hvarom jag för dig bad till gudarne, det är just detta,
som skall gifva dig döden. Snart, snart är du endast och
allenast, livad jag nyss nämnde dig, en minnenas stad! —
Och jag skall åse din undergång, utan att kunna rädda
dig. Du hjelpes ej mer med svärdet — det sade mig min
fader —; men du hjelpes ej heller med en ny politik.
Gudarne hafva beslutat din undergång. Jag kände det i detta
ögonblick såsom aldrig tillförene.––––-Och mig — til-
lade ynglingen efter en stunds. paus — hvad är mig
öf-rigt? — Statsmannens verld lockar mig ej längre, ty dår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
