Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ak tigt vore det att kämpa mot de odödliga gudar. Aster
och Simmias, mina lyckliga, lyckliga vänner, livad skall
jag göra? Aster, yngling med de sköna ögonen, visst
älskar jag dig; men den verid, i hvilken du finner din
tillfredsställelse, den älskar jag icke. Simmias, du lefver
lycklig i den trollkrets af poetiska skapelser, hvari du dväljes.
Men den saknar ju verklighet? Verklighet — hvad
betyder det, om den blott skänker lycka: det är verklighet
nog. — Faren väl, min barndoms drömmar! Jag måste
skapa mig en ny verld.
Året 410 f. Chr. hade varit lyckligare for Athenarne.
Alcibiades hade åter blifvit deras anförare, och med honom
hade lyckan för en tid återvändt. Seger på seger hade
blifvit vunnen öfver Lacedemonierna; den sista, vid Cyzicus,
hade helt och hållet tillintetgjort deras flotta. Alcibiades
hade återkommit till Athen och under folkets jubelrop
helsats såsom sitt fäderneslands räddare. Glädjen var nu
allmän i de ärorika minnenas stad; folket strömmade omkring
dess gator med högburna hufvuden: här och der hörde
man lifliga samtal, och ville man lyssna till deras innehåll,
så kunde man vara säker, att der talades o ra segrar, som
dels vore vunna och dels skulle vinnas, ända tills
Lacedemonierna aldrig mer skulle kunna resa sig från Athens
öf-vervälde.
Vid denna tid mot slutet af sommaren återfinna vi
två af våra vänner, Simmias och Aster, på väg till Aristons
villa. Skalden Simmias var nu tjugu år gammal och hade,
sedan vi sist träffade honom, utan tvifvel gjort stora fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
