Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg inom diktens rike. Hans vänner pistodo åtminstone,
att han numera stod diktarthronen’mycket nära.
Aster, som nu var aderton år, hade ännu qvar sitt
sköna anlete och sina strålande ögon. Han hade dock
antagit ep något mera allvarlig uppsyn, hvartill han ansåg
sig förbunden, alltifrån den dag, då han förra året varsnade
det första skäggfjuuet, som började beskugga hans läppar.
— Nå, Simmias, — sade Aster, fortsättande ett nyss
afbrutet samtal — har du läst Aristokles’ sista poetiska
skapelse?
— «Eros och Psyche», menar du? Ja visst; hvem
har icke läst den? Den nye skalden börjar ju bli ett
allmänt samtalsämne, och — men det gör detsamma.
— Hvad är ditt omdöme om Aristokles’ författarskap?
— Rätt fördelaktigt, det måste jag medgifva: Eros
<jch Psyche är i synnerhet ett mycket vackert poem, dock
^ — men nej, det gör detsamma.
— Säg ut.
— Jag fruktar att synas partisk emot Aristokles.
— An sen då? Tror du någon skulle undra på det,
då han ju uppenbarligen gjort intrång i dina rättigheter?
Por öfrigt vet du ju, att jag for min del är fullkomligt
likgiltig for allt hvad poesi och poeter kallas.
— Rätt smickrande, vid Zevs! Så hör då. Jag tror
mig finna, att Aristokles’ poesi ej är riktigt naturlig.
— Naturlig? Liksom om någon poesi vore naturlig.
Den gör ju allting förvändt. Den låter ju träden sucka
och böljorna sjunga och vinden tala och vänder för öfrigt
upp och ned på hela verldeu. Gudarne bevare oss för en
sådan natur!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
