Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tig, Aster! Det der begriper du icke. Jag menar,
att Aristokle9 bestämd tär ämnad för någonting annat.
— Hvad då?
— Statsman, till exempel.
— Statsman! Ja visst är det angenämt att som den
skälmen Alcibiades bli helsad med jubelrop och
blomsterregn — men, men det der alltsammans går så lätt öfver
till åska och hagel.
— Nå, så måste han då bli philosoph.
— Och bli Sokrates’ lärjunge kanske? Ha, ha, ha!
Ljusa utsigter! Det vill säga, du anser således Aristokles
platt oduglig att räknas bland förståndigt folk?
— Aster, du är ohjelplig, och det går ej an att tala
med dig om sådana der saker: ty dera lär du väl aldrig
komma att begripa. Men — för att Öfvergå till n^got
annat — är du sjelf ännu lika mycket ett föremål för
Ari-stokles* beundran, som du var det för en tid sedan?
— Beundran? — svarade Aster, med ton af mycken
tvärsäkerhet. — Hör bara och döm sedan!
Han såg helt andäktigt upp mot himmelen och
upprepade med handen på sitt bjerta:
«Upp emot stjernorna blickar du, Aster; o vore jag
himlen, att jag med ögon som hans jemnt finge
se uppå dig!»
— Hvad säger du om en sådan önskan, Simmias?
— Den är åtminstone rätt poetisk. Har Aristokles
skrifvit detta åt dig?
— Ja visst, åt hvem annars? Jag satt en gång en
stjernklar afton på altanen vid min faders hus och såg
uppåt höjden af Skambonide; ty en lätt gestalt, hon i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
