Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jaså, äfven du, Alkmene, kommer med den der
gamla utnötta frasen. Elaka flicka, tala du! Jag
begriper mer än du tror.
— Väl om så vore. Jag vill vara uppriktig.
Kommer du ihåg, Aster, den der vackra versen, som Aristokles
skref till dig for ett år sedan?
— Hvilken? Ty han skref mer än en.
— Den om himmelen och stjernorna.
— Ja visst, den minns jag nog.
— Och tror du, att Aristokles mente, hvad hau sade,
när han önskade sig äga himmelens alla ögon blott för att
få se på dig?
— Å nej, det var förmodligen sådana der vanliga
skald egriller, som ingenting betyda.
— Men om jag säger dig, att Aristokles hade fullt
allvar med si ua ord?
— Då måste han varit galen eller någonting ditåt.
— Nej, Aster, det var han icke; och dock mente han
hvad han sade. Han fann dig skön och derföre älskade
han dig. Han önskade sig så många ögon, som
himmelens stjemor, för att kunna rätt väl betrakta dig. Nuväl,
himmelen har ej beviljat honom denna bön; han har
ännu endast sina egna två ögon, och det kan också vara
nog. — Aster, använder han väl dessa till att se på
dig?
— Nej, vid Zevs, jag måste bekänna, att sådant
numera sker ganska sällan. Han har nog på senare tider fått
annat att se på.
— På mig, menar du. Ja, jag har längesedan märkt
detta. Både hans ögon och hans poesi ha sagt mig det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
