Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och ändå påstår du, att han ej älskar dig?
— Han älskar mig, men på samma sätt som han
älskade dig.
— Nå, skulle det ej vara tillräckligt?
— Fråga dig sjelf, Aster. Hvad var det, som
Ari-stokles hos dig älskade?
— Du hade nyss den artigheten att säga mig, att
det var min skönhet.
— Riktigt; men nu skall jag hafva den oartigheten
säga dig, att han funnit mig skönare än dig och derföre
på mig öfverflyttat sin kärlek. Kan du draga slutsatsen
af detta, Aster?
— Slutsatsen? Naturligtvis, efter du också tyckerom
honom, att här snart blir bröllopp.
— Nej, broder, utan att han, som nu nämner mig
sitt ideal, snart skall glömma mig för en änuu skönare.
— Då skall han få med mig att göra!
— Ofverflödigt, Aster. Aristokles skulle ej rå derfor.
Jag har genomskådat honom. Hans kärlek är sådan som
hans poesi.
— Såå? Skulle icke heller hans poesi vara af rätta
slaget? Tycker du icke om den, Alkmene?
— Tycker om? Jo, men jag liar hört någon säga,
att, att — korteligen, att den ej är rätt naturlig.
— Jag har hört alldeles detsamma.
— Man känner ej rätt igen sig i den verld han
målar, och äfven i de sånger han skrifvit till mig erfar jag
på ett oemotståndligt sätt, att det ej är till mig,
Alkmene, som han talar, utan till ett ideal, som han förvexlat
med mig. Tro mig, Aster: han skulle, om jag räckte ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
