Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke egentligen dig. Hvårföre? Jag vet_ det icke; men det
förefaller mig, som måste jag älska det skönar hvarhelst
det uppenbarar sig. Jag ser det, och i samma Ögonblick
skälfver mitt bröst af en onämnbar smärta, en sådan som
modrens, när röfvaren sliter barnet från hennes bröst, och
barnet vänder sina ögon mot sin moder och beder ej med
ord, utan med blickar: Moder, fräls mig! Men modren kan
icke frälsa sitt barn. Så, när en bild af mensklig skönhet
möter mitt öga, så tycker jag mig i den igenkänna én
bild, tagen ur min egen själ: den ler mot mig, som ville
den säga: Känner du ej igen mig? Jag tillhörde ju en gång
dig; kom och tryck mig i dina armar! Men när jag
nalkas, då sliter verkligheten bort bilden och sätter en annan
i stället. Aster, Alkmene, förlåten mig! Jag har
måhända varit trolös mot eder begge; men om jag det varit, så
skedde det derföre, att jag mig ovetande svurit min tro
åt det fullkomliga, en tro, som jag ej mera kan bryta.
Så faren då väl, J min ungdoms drömmar! Jag har
älskat eder; — men dagen är i annalkande, jag får ej
drömma mer.
Jag drömde om framtida storhet. Jag skulle blifva
eu man, till hvilken Athens folk skulle skåda upp såsom
till sin räddare, och dess framtida väl skulle ligga i min
hand. Det blef ej af. Gudarne hade beslutit annorlunda.
Det var en dröm.
Jag drömde, att Apolion hade lagt lyran på min arm,
och att, när jag slog mina toner på dess strängar, lyssnade
stad och land, skog och dal. Lagern omkransade redan
min tinning, och jag stod såsom skaparen af en ny, en
strålande verld. Det var blott en dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
