- Project Runeberg -  Sånger och berättelser / 1. samlingen af nio signaturer /
246

(1863-1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med, när jag kom in. Pannkaksdagen var för frestande
äfven för herr Svensson; herrn har inte vuxit ifrån det
ännu, jag känner till det der. Men jag skulle önska blott,
att hvart och ett måtte få sin tid. Pannkakor äro nog
mycket bra i och för sig, derom är ingen fråga. I skolen
nog få ert lystmäte deraf till middagen alla tre; men
bianden dem icke tillsammans med lectionerna, ty de höra inte
dit. Bär ut stenfatet, du Erik!» När Erik gått med
stenfatet, tillade han: «Jag förstår nog, att det var Erik, som
narrat herr Svensson till detta för gammal bekantskaps skull;
men låt inte pojken få öfvertaget och glöm inte, att herrn
nu är lärare och inte kamrat.» Erik kom tillbaka och satte
sig sedigt vid boken. Brukspatronen tryckte min hand,
jag bockade mig förläget; derpå gick han långsamt sin väg.
Denna sylt på pannkakorna var visserligen mindre
välsmakande, men det var i alla fall sylt, om ock något sur: en
annan principal hade kanske saltat dem. Jemnförelsevis
belåten satte jag mig derföre åter vid min af flott nedsmorda
Officiis. Emellertid hade nu en rubbning skett i den goda
skolordning, som följt på mitt tal, och det var icke utan,
att jag fann mig ha »stigit opp som en sol och fallit ner
som en pannkaka.»

Vid middagsbordet sade brukspatronen skämtande till
sin fru, i det han blinkade listigt åt mig: »Har du stekt
tillräckligt med pannkakor nu, gumma lilla? Om jag inte
gissar orätt, så få de en strykande afsättning; eller hur,
herr Svensson? Och hvad mena gossarne?» »Jo», svarade
pojkarne modigt och skrattade; jag rodnade och bockade
mig. Som man lätt kan förstå, gjorde vi också heder åt
anrättningen både denna thorsdag och alla följande, ehuru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/signaturer/1/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free