- Project Runeberg -  Sånger och berättelser / 1. samlingen af nio signaturer /
247

(1863-1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vi icke voro riktigt nöjda med de välsignade ärterna, som
man för sina synders skull skall äta förut.

P& qvällen samma dag, sedan vi lagt oss, började
Erik räsonnera öfver förmiddagens händelse. Han var
mycket road af att prata om qvällarna. Vilhelm deremot var
i allmänhet mera tystlåten och vida mindre farlig, än jag
i början, tillfölje af hans starka kroppsbyggnad, fruktat.
Han gjorde blott stilla efter allt hvad Erik gjorde före.
Det är förunderligt vist af vår Herre att just åt de
kraftigaste kropparne ge de fogligaste lynnen och tvärtom låta
sinnet koka i svaga käril. Hade Vilhelm varit af ett
kiu-kigt lynne, så hade han med lätthet behandlat sin
aktningsvärde lärare. Men det var egentligen icke det vi
skulle tala om. Erik tyckte, som sagdt är, mycket om att
prata om qvällarna och hade särskildt nu en stark
anledning i pannkakshändelsen. För att derföre riktigt
grundligt få utgjuta sin stämning, steg han opp från den
madrassbädd på golfvet, som han och Vilhelm hade
tillsammans, och kom bort till min säng för att ligga och prata
hos mig en stund. Jag ville inte neka gossen detta
tillfälle till ett förtroligare umgänge med sin lärare; han kröp
alltså till mig och började nu språka först om pannkakorna
och sedan med eller utan sammanhang om en hel mängd
andra saker. Till slut påminte han mig om våra
gemensamma upptåg och lekar på gården hos morbror Calle.
Härigenom glömde han så småningom bort, att han låg
bredvid sin informator; och derföre när jag, sömnig och
trött vid hans prat, uppmanade honom att gå och lägga
sig igen hos Vilhelm, svarade han helt naivt: «Nej, här
ligger man ganska trefligt; din säng är bra, den må man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/signaturer/1/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free