Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hövdingen gjort sin rund, gav han med en klocka
tecken till uppbrott. Blossen flämtade mellan
granarna, den ena vagnen efter den andra uppslukades
i den svarta skogen, och snart var svedjelandet tomt.
Så skred tåget fram, så fort som mörkret och
den oländiga marken tilläto. Singoalla hade stigit
av vagnen och gick bredvid Erland, som ledde
spannet vid tyglarne. Stjärnorna glimmade över
trädtopparne, och bakom sig hörde de älskande
en fåtonig, svårmodig och likväl täck sång, sjungen
av någon bland de vandrande männen. Mellan
skrovliga klippor, genom tysta dalar gick färden
under den korta försommarnatten.
Österut började mörkret glesna. Det genomsilades
av ett kyligt ljusdunkel, en sakta klarnande
gryning, vari stjärnorna bleknade och försvunno.
Assim, som hela natten suttit till häst, höll
in vid sin moders vagn, bredde en kappa över
henne mot morgonkylan och talade ord, som hövas
en son, men med halvt bortvänt ansikte, såsom
han vanligen gjorde till henne, ty han kände sig
förnedrad av att vara av henne född till världen.
Den föreställningen hade hon själv ingivit honom
och hållit vid liv, då hon som oftast ordade om
sitt eget dymörka blod och om hans faders purpurröda,
hans farfaders än mer purpurröda, hans farfars
faders än mer. – Du är av heligt offrareblod,
Assim. Dina förfäder hade guldhår och blåklintögon,
de voro gudars likar, och deras skugga var
välsignande. Du är den enda i detta vandrareband,
som är av prästerlig konungaätt. Din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
