Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hand, rasar i hans inälvor. Ser du, hans huvud
sjunker mot bröstet, hans kinder gulna som det
giftiga smörblomstret... det verkar redan.
Och medan hon talade så, fattade de andra
kvinnorna i Singoallas armar och flikarne av
hennes klänning och överhöljde henne med skymford.
Det fanns även en annan varelse än Singoalla,
för vilken åsynen av Erlands misshandling skulle
varit odräglig. Det var Käck. Men man hade
även tänkt på honom. Medan Erland satt vid
måltiden, hade en av männen lockat Käck ur
vagnborgen ett stycke in i skogen och där bundit
honom vid ett träd.
Utifrån hördes rop och vapengny. En fientlig
skara steg uppför kullen. Redan ven en pil,
stridens första budskap, genom luften. Kvinnorna
trängde sig tätare tillsammans, tryckte sina barn
intill sig och vände rädda blickar mot den sida
av vagnborgen, där männen stodo med spända
bågar och fällda spjut, avvaktande angreppet.
– Ingen nåd åt helgerånarne, ljöd en röst
därutifrån, hugg ned dem alla!
Det var pater Henrik, som talade så till en
hop av riddar Bengts bönder, som, väpnade med
yxor, bågar och spjut, tågat ut för att förfölja det
främmande folket.
Pater Henrik red en liten skymmel; kring sin
munkkappa hade han spänt ett bälte, vari slidan
till ett slagsvärd hängde; svärdet förde han i hand.
Även riddaren följde tåget men oväpnad, ty
han tyckte det föga löna mödan att pådraga ett
pansar eller störa sitt goda svärds vila för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
