Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på er frälsares bild att varken själva oroa oss på
minsta vis ej heller därtill egga andra.
– Jag skall efter bästa förmåga gottgöra
klostret dess förlust, viskade riddar Bengt till
patern med en blick av hemsk oro på Assims lyfta
dolk. Låt oss gå eden, och må de draga bort!
Med en ny suck framtog pater Henrik ett
krucifix, som han bar i en kedja kring halsen.
– Allt för den kära gossen. Men huru har
han råkat i deras händer? Jag begriper det icke.
Riddaren och patern gingo båda den äskade
eden.
– Sänk svärdet och lös fången, ropade
hövdingen till Assim.
– Nej, nej! skreko flera röster. Utlämnen
icke vår gisslan! De skola sedan angripa och
nedgöra oss.
– Lugnen er, sade hövdingen på sitt folks
språk. Dessa nordiska människor äro ett underligt
folk. De hålla vanligen, vad de lova, till och
med utan både ed och handslag. Men i alla händelser
äro vi ju färdiga till försvar... Ädle herre,
sade hövdingen till riddar Bengt, tro icke, att vi
med våld fört eder son med oss! Han har själv
infunnit sig i vårt läger i akt och mening att följa
oss på vår vandring genom världen, ty han har
förälskat sig i min dotter och vill icke skiljas från
henne.
– Du ljuger, sade riddaren. Men jag byter
icke ord med dig. Drag dina färde och frukta
himmelens straff!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
