Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ja, drag dina färde, amalekit! röt pater
Henrik.
Hövdingen bugade på sitt vanliga sätt och
förde händerna till pannan.
Emellertid löstes Erland från trädet och
framfördes av två män. Hans hy var gulblek, hans
gång vacklande och hjärnan så förvirrad, att han
icke visste, var han var eller vad som hänt. Han
måste lyftas över vagnarne, och när han var
utanför skansen, hos de sina, sjönk han till marken.
– Vad haven I gjort min son? utbrast riddaren
förfärad, upplyfte Erlands huvud och betraktade
honom.
– Intet, svarade hövdingen från sin förskansning.
Måhända är det skrämseln, som verkat detta.
– Skrämseln, upprepade riddaren med en
ljungande blick. Min son skrämd av edra lömska
dolkar? Nej, han var aldrig rädd, kan aldrig
vara det.
– Det är sannolikt, anmärkte pater Henrik,
att vreden uttömt den bundne gossens krafter.
Vi vilja nu i få ord säga, att Erland hemfördes
till Ekö slott samt att riddaren och patern drogo
tillbaka med sitt uppbådade folk.
Knappt hade de avtågat och hövdingen utsänt
kunskapare för att övertyga sig, att avtåget
var verkligt, förrän han befallde, att Singoalla
skulle framföras till honom.
Flickan, som hitintills kämpat en fåfäng strid
för att slippa ur kvinnornas händer, störtade till
sin faders fötter. Hennes långa hår svallade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
