Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sista nattvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sorgbarns sida och sökte om dagen återfinna den
stig, han trodde sig hava trampat om natten. Men
hågkomsten gäckade honom, minnet gycklade, och
han gick alltid åt helt andra håll, stundom
milslångt, än åt det, som förde till klippbrottet.
Han erinrade sig även målet för dessa vandringar
och mötena med Singoalla; men minnena
av dessa förmälde sig med allt det fasansfulla,
hans inbillning fäst vid den bruna hedningaflickan,
och omgåvos därför likasom av ett tjockt töcken,
varur de hemskaste bilder skymtade.
Men hans misstankar mot Sorgbarn voro nu
rotfästa. Han ruvade på en plan. Varje afton
han gick till sängs hoppades han kunna utföra
den. Men Sorgbarns kraft segrade. Den lilles
hela jordiska omklädnad syntes upplösa sig i
denna hemliga kraft.
Den fyrationde dagen från Sorgbarns ankomst
till Ekö slott var inne. Det var en mulen dag
med regn och blåst. Insjöns böljor skummade,
skogens toppar böjde sig, skyarne samlade sig
kring klippornas branter. Solen sjönk ned bakom
svarta och gulbleka moln. Kvällen kom, och den
dystre grubblaren gick till sin tornkammare, följd,
som alltid, av pilgrimen. Men dessförinnan hade
riddaren dolt en välslipad jaktkniv i sin livrock.
Herr Erland gick till sängs. Sorgbarn lade
sig på sin matta. Sanduret viskade, vindflöjlarne
på taket gnisslade, insjöns vågor brusade.
Riddaren hade sagt, förrän han lade sig, att
han var mycket trött. Också somnade han genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
