Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sista nattvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nejden lystes av ett blekt månljus, men då han häpen
skådade omkring sig, såg han en flyende, som
liknade Sorgbarn. Huru hade de kommit in i
skogen? Han gav sig icke tid att grubbla häröver
utan skyndade efter vålnaden. Men när riddaren
öppnat dörren till tornkammaren, låg den
lille pilgrimen på sin matta.
Från denna stund återfingo herr Erlands tankar
sin första riktning. Han arbetade flitigt med
att sammansätta de sönderslagna bilderna i sin
själ till ett fattligt helt. Han samlade alla sina
hågkomster från nattens drömmar, jämförde dem
med varandra, valde det överensstämmande,
förkastade tills vidare det andra, iakttog med förnyad
uppmärksamhet Sorgbarns uppförande och beslöt
att vaka under nätterna.
Men detta beslut var han likväl icke mäktig
att hålla. När kvällen kom, kände han sig så
slapp, att han omöjligt kunde jaga sömnen från
sina ögonlock. Att sova ensam med Sorgbarn
ålade honom hans löfte.
Småningom, efter outtröttligt grubbel lyckades
riddaren få sin tavla färdig. Hon var en hemsk
mosaik, hoplappad av sprängda, orediga minnen,
men gav dock i sin helhet en aning om verkligheten.
Från kvällarne och det halvvakna tillstånd,
som föregår sömnen, påminde han sig mer och
mer, att två skuggor rörde sig fram och åter över
hans panna, och att Sorgbarns ögon lyste mellan
dessa skuggor som stjärnor mellan moln.
Han påminde sig vandringar i skogen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
