Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är et brott, at Löjet hämma,
När sig så mycket löjligt ter:
Men större brott, at ögat dämma,
När mensklighet, om tårar ber.
Förbannad den, från känslan död,
Sin brödrafamn för bröder sluter,
Som icke qwäljs af likars nöd,
Och ej med Ellers tårar gjuter.
Men, Wåren följer Wintrens spår,
Ej Bores köld beständigt rår,
At fältets prydda barn föröda;
Zephiren stundom skalkas får,
Och hjertat skulle snart förblöda.
Af egna och af andra sår,
Om Löjet ej en balsam ägde,
Som kunde lindra wåra qwal;
Och om ej tårars runda tal,
De olyckfullas öfwerwägde.
Kom då, du Löjets qwicka tropp,
Följ mig i alla lifwets skiften,
Och lär mig då et glättigt hopp,
På brädden af den mörka griften:
Lät edra wingar flygtigt swäfwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
