Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Plattforms- lastkajskonstruktioner
- Vagnvågar och vagnvändskivor
- Enskilda järnvägars anslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Numera äro cirka 25 stationer försedda med sådana, även arkitektoniskt
sett bättre plattformstak. Det allmänna utseendet av dessa framgår
av bild 96.
Lastkajer. Lastkajer av mera permanent art utfördes under tidigare
skeden i regel med kant av sten. Sedan betong börjat komma till
allmännare användning, har dock detta material tagits i bruk även för
lastkajskanter. Dessa hava i likhet med plattformskanter av betong utförts av
olika konstruktioner såväl med hela, vinkelformade stycken av 1,5 à
2,0 m längd som med stödjeplintar med däremellan anbragta kantdelar.
En armerad lastkajskant av sistnämnda typ, tillverkad vid statens
järnvägars cementgjuteri vid Motala, och som kommit till rätt stor
användning, visas å bild 97. Emellertid har erfarenheten givit vid handen, att
denna lastkajskant blivit för svag med hänsyn till de ökade påkänningar,
som uppstått med den tunga lastbilstrafiken. Med anledning härav har
en kraftigare konstruktion framtvungits, varvid man liksom i fråga om
plattformarna övergått till hela, vinkelformade betongdelar. En dylik
lastkajskonstruktion visas å bild 98.
VAGNVÅGAR OCH VAGNVÄNDSKIVOR
Vagnvågar konstrueras numera i regel med en bärighet av 50 ton för
vanliga godsvagnar och 65 ton för malmvagnar, men äldre vågar på 30
och 40 ton äro ännu rätt vanliga. Vågbryggornas längder variera mellan
5,6 och 8,0 m. Sistnämnda mått tillämpas i allmänhet vid nyanskaffning,
med undantag dock beträffande vågar för malmvagnar, för vilka en
längd av 6,15 m användes.
Kolonnavståndet har under en lång följd av år varit fastställt till 2,9 m. Då det
emellertid ur säkerhetssynpunkt visat sig önskvärt att förlägga vågkuren på större
avstånd från spåret, har under senare åren, där så låtit sig göra, kolonnavstånd på
minst 3,05 m eller helst 3,20 m tillämpats.
Vagnvågarna äro i princip av ungefär samma konstruktion som omkring år 1905,
med de förstärkningar, som betingats av större bärighet. Sålunda har man bl. a.
övergått till uppkörsskenor av 12-procentigt manganstål. Därjämte utrustas
numera vågarnas segmentsnabbvinsch med dubbel, i båda riktningarna
självbromsande spärranordning till förhindrande av olyckshändelser genom vevens rusning,
en åtgärd, som även vidtagits beträffande äldre vagnvågar. Under senare åren hava
så gott som uteslutande anskaffats vagnvågar utan rälsavbrott och med automatiskt
rörliga uppkörsskenor.
Vagnvändskivor hava tidigare i regel utförts av gjutjärn och med en
diameter av 4,5—6,7 m. Numera har man övergått till att utföra dylika
vändskivor av helvalsade balkar, varvid samtidigt diametern ökats till
6,5—8,5 m med hänsyn till det ökade axelavståndet å godsvagnarna.
ENSKILDA JÄRNVÄGARS ANSLUTNING
Under perioden 1906—1931 hava ett tiotal nya enskilda järnvägar
erhållit anslutning till statens järnvägar, varav ostkustbanan vid tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0130.html
