Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fasta broar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Broar med järnöverbyggnad
Att järnet förblivit det förhärskande materialet till broöverbyggnaderna
sammanhänger mest med kostnadsfrågan men också med de ofta viktiga
fördelarna hos järnbroarna gentemot broar av stenmaterial, att de
förorsaka mindre belastning på en därför känslig undergrund, att de
medgiva liten konstruktionshöjd, att de kunna uppföras tämligen oberoende
av kall väderlek samt, där fråga är om utbyte av gammal bro mot ny, att
de i regel medgiva betydligt enklare och för trafiken mindre hindrande
förfarande. Av statsbanornas nu befintliga cirka 1 700 järnvägsbroar äro
cirka 1 550 stycken utförda med överbyggnad av järn. Dessutom
förefinnas några broar, för vilka vissa av spannen fått överbyggnad av järn
och de övriga av stenmaterial.
Helt naturligt har den omständigheten, att järnbroar kommit till
användning i så betydande omfattning, haft till följd stor erfarenhet om
dylika konstruktioners lämpliga utförande och anpassning efter skilda
förhållanden. Redan vid ingången av nu omhandlade 25-årsperiod hade
också denna gren av brobyggnadskonsten nått en relativt hög ståndpunkt,
vilket framgår av åtskilliga då uppförda statsbanebroar av såväl enklare
som märkligare slag. Utvecklingen har emellertid sedan dess fortgått och
medfört förbättrade anordningar, delvis även nya brotyper.
Standardisering för järnöverbyggnaderna med tillhörande delar har
länge eftersträvats vid statens järnvägar, där ju det redan stora
brobeståndet alltjämt utökades och dessutom talrika broutbyten skulle vidtagas.
Denna strävan har också delvis lyckats, i det normalier och typritningar
successivt uppgjorts för vissa huvudanordningar och detaljer, vilka
funnit upprepad användning antingen oförändrade eller ock som mönster,
allt till befrämjande av konstruktiv enhetlighet och reda men även till
förbilligande av tillverkningen. Dylik systematisk standardisering
påbörjades år 1908 och gällde då närmast spann av helvalsade balkar och enkla
detaljer men utvidgades så småningom till att omfatta jämväl större
spännvidder, särskilt plåtbalksbroar, samt mera betydande detaljer,
såsom upplagsanordningar. Tid efter annan framkomna nya
konstruktionsprinciper hava emellertid föranlett motsvarande ändringar av uppgjord
standardisering, och något fastslående en gång för alla av betydelsefullare
konstruktioner torde med hänsyn till utvecklingen ej låta sig göra.
Härtill kommer att vid de olika broanläggningarna ofta föreligga mycket
skilda förhållanden i sådana väsentliga avseenden som möjliga
spännvidder, tillgänglig konstruktionshöjd, linj ef öring, korsningsvinkel, fordran
på gångbaneanordningar samt tågbelastningens storlek, varför det med
fog kan sägas, att varje bro utgör ett problem för sig även i fråga om
järnöverbyggnadens utformning.
Järnöverbyggnaderna särskiljas väsentligen efter den konstruktiva
utbildningen av deras huvudreglar. De vanligast förekommande
konstruktionsformerna äro ännu helvalsad I-balk, plåtbalk och fackverksbalk, men
andra system såsom fackverksbåge och plåtbåge hava kommit till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0172.html
