Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Räler med tillbehör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1—2 mm uppstå mellan rälshuvudet och skarvjärnet. Genom bristfälligt
underhåll förvärras dessa felaktigheter mycket snabbt och föranleda en
stark minskning av spåröverbyggnadens livslängd. Frågan, huru
justering av slitna rälsskarvförbindningar lämpligast bör ske, är därför av
största ekonomiska betydelse. De åtgärder, som för nämnda ändamål
vidtagits, äro dels insättning av mellanlägg av plattjärn, dels omsmidning
av de slitna skarvjärnen till erforderlig höjd.
Vid justering av slitna rälsskarvförbindningar medelst mellanlägg
placeras dylika mellan skarvjärn och rälsfot. Till mellanlägg, som äro
genomgående under hela skarv järnet och något längre än detta, så att de
kunna säkras genom uppbockning av ändarna, har hittills använts
plattjärn av 2 eller 3 mm tjocklek.
Genom omsmidning av slitna skarvjärn hava fördelaktigare och mera
varaktiga resultat erhållits än med platt järnsmellanlägg. Förstnämnda
metod har dessutom medfört den fördelen, att man kunnat giva
skarvjärnen och i följd härav själva skarvarna en svag överhöjning, vilket är
av största betydelse för att nå ett gott resultat av spårunderhållsarbetet.
Dessa omsmidda skarvjärn hava huvudsakligen kommit till användning,
då vid rälsutbyten i starkt trafikerade spår inlagts begagnade räler, vilka
justerats genom kapning vid ändarna. Omsmidning av slitna
rälsskarvjärn tillgår så, att de efter upphettning i ugn till svag vitvärme utpressas
så mycket i höjdled, som motsvarar dels slitningen och dels lämplig
förhöjning. Efter omsmidningen blir skarvjärnens höjd i ändarna cirka 0,5
och på mitten cirka 1 mm större än måttet enligt normalsektionen.
Antalet av på detta sätt omsmidda skarvjärn utgjorde år 1926 (då arbetet
igångsattes) cirka 13 000 st., 1927—1929 cirka 25 000 st. per år och år
1930 cirka 59 000 st.
Det förekommer i mycket stor utsträckning, att i spår, även med relativt
nya räler, skarvarna äro låga och varje försök att med lyft få bort
nedböjningen omöjliggöres på grund av att skarvjärnen äro nedbockade.
Enda botemedlet är här insättning av på lämpligt sätt omsmidda
skarvjärn. Försök med tillfredsställande resultat hava å en del platser gjorts
med skarvjärn, som erhållit samma utsmidning som de ovannämnda
men därjämt en uppbockning å mitten, så att överhöjningen uppgått till
cirka 1—2 mm, beroende på skarvens nedböjning. Omsmidning för
erhållande av dylika skarvjärn har utförts dels vid huvudverkstaden i
Örebro med tillhjälp av trycklufthammare, dels för hand ute å respektive
banmästaravdelningar. I senare fallet har utsmidning endast verkställts
av skarvjärnens mellersta del.
De för rälsskarvens sammanhållande använda rälsskarvbultarna äro
för de klenare rälsmodellerna av 92 mm längd och försedda med mutter
av 22 mm höjd. För de grövre rälsmodellerna användas 101 mm längd
med 28 mm hög mutter utan rälsfjäderring samt 115 mm längd med 28
mm hög mutter och dubbel fjäderring av stål för de starkast trafikerade
linjerna. Lämpligheten av sistnämnda konstruktion har under åren
1925—1930 konstaterats vid en serie försök med en mängd olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
