Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 235 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sliprar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på två omständigheter, nämligen på inläggandet av räler med bredare
fot och på användandet av impregnerade sliprar. Räler med bred fot
började inläggas redan år 1896, och användandet av impregnerade sliprar
har fortgått sedan hösten 1899.

Under åren 1917—1922 var slipersutbytet av ovanligt ringa omfattning.
Detta hade sin grund
såväl i svårigheten att
erhålla impregneringsmedel som i de höga
inköpspriserna å sliprar och
de kraftiga åtgärder, som
dessa år vidtogos för att
få ned driftkostnaderna.

191. Slipersutbyte under åren 1896—1930.

Under de senaste åren
har antalet utbytta
sliprar per år och km hållit
sig ganska konstant. Med
hänsyn till det numera
minskade byggandet av
nya statsbanelinjer och
införlivandet under det
senaste årtiondet med statsbanenätet av en hel del enskilda järnvägar
torde man få räkna med att slipersutbytet per km spår räknat kommer
att något ökas under de närmaste åren.

Slipersbehovet vid statens järnvägar har till övervägande del fyllts
genom upphandling av färdiga sliprar. Tidvis har dock försågning av
inköpt timmer måst tillgripas, såsom närmare framgår av redogörelsen
för slipersfaktoriet vid Piteå.

Impregnering av sliprar och annat virke. Redan i samband med de
första statsbanornas byggande sökte man genom impregnering med
konserverande vätskor skydda sliprarna mot förruttnelse. Härvid användes
huvudsakligen kopparvitriollösning, och pågick virkesimpregnering
härmed till år 1873, då driften vid de för ändamålet utförda anläggningarna
i Älgarås och Töreboda upphörde.

Det dröjde sedan med ytterligare åtgärder i detta avseende ända till
år 1899, då Slipersaktiebolaget i Stockholm för statens järnvägars
räkning i Eslöv igångsatte impregnering av ett större parti sliprar med
kreosotolja, vilket impregneringsmedel sedan kom att under en följd av
år användas. År 1900 anskaffade statens järnvägar från Tyskland ett
eget transportabelt impregneringsverk, varmed impregnering
påbörjades år 1901.

Detta impregneringsverk (nr 1), som ännu är i bruk, består av en
impregneringsvagn med en cylinder av cirka 12 m längd och 2,1 m diameter, en maskinvagn
samt en oljecisternvagn med cylindrisk behållare av cirka 27 kbm rymd. År 1909
beställdes hos Nydqvist & Holm i Trollhättan ytterligare ett transportabelt
impregneringsverk, vilket levererades år 1911. Detta impregneringsverk (nr 2) består av
två impregneringsvagnar, vardera med en cylinder av cirka 17,2 m längd och 2,1 m

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>