Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 242 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slipersfaktoriet vid Piteå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kompletteringsarbeten under vintern 1918—1919 kunde den egentliga driften
upptagas i mars månad 1919.

Under de första åren av faktoriets verksamhet erhölls råvaran enligt
1916 års avtal med domänstyrelsen. Priset å virket skulle härvid
beräknas efter vad som under respektive år erhölls vid domänstyrelsens övriga
försäljningar av liknande
virke. Då virkesbehovet
vid statens järnvägar efter
kristiden starkt nedgick,
emottog styrelsen
emellertid under åren 1922
och 1923 inga
virkesleveranser enligt kontraktet.
Domänstyrelsen ansåg då
avtalet upphävt, varför år
1923 nytt avtal träffades
mellan de båda
styrelserna om fortsatt
virkesleverans från statens
skogar. Enligt detta kunde
styrelsen
före kronoskogsauktionerna få vissa virkesposter reserverade. Virket köptes på rot, och
priset bestämdes sedermera av domänstyrelsen i anslutning till
auktionspriserna. Avverkningen ombesörjdes av domänstyrelsen, som fick
ersättning för sina självkostnader jämte visst belopp för administration. Från
och med år 1924 har upphandling skett av en del virke jämväl från
enskilda, varvid timret levererats å vattendrag till överenskommet pris.
Återstoden av det behövliga virket har inköpts å de sedvanliga
kronoskogsauktionerna i konkurrens med enskilda köpare, varvid statens
järnvägar själva sedan ombesörjt avverkningarna.

196. Slipersfaktoriet, såghusets övervåning.

Driften vid anläggningen var givetvis från början inriktad på
slipersframställning, och kunde vid sågning fallande plank och bräder till allra
största delen utnyttjas för statens järnvägars behov, trots att av
domänstyrelsen för en ur dess synpunkt rationell avverkning jämte slipersvirke
även levererades avsevärda kvantiteter sågtimmer. Emellertid visade det
sig efter kristiden, att svårigheter ej längre förelågo att i allmänna
marknaden inköpa sliprar i erforderliga mängder och till priser, som
voro lika med eller understego tillverkningskostnaderna vid
faktoriet. Man övergick därför i allt större utsträckning till att
framställa plank och bräder m. m. i stället för sliprar, såsom närmare
framgår av efterföljande tablå över tillverkningens omfattning under åren
1919—1930.

Av tillverkade bjälkar och plank m. m. samt hyvlat virke har
övervägande delen levererats till statens järnvägar och endast mindre partier
försålts till enskilda. Så gott som allt avfallsvirke och ved samt en dei
bräder, läkt m. m. ha däremot måst säljas. Tillverkningen av spjälstaket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>