Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 241 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slipersfaktoriet vid Piteå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dalarna. Då domänstyrelsen icke kunde åtaga sig försågning av så stor
mängd sliprar, måste statens järnvägar emottaga virket i oförädlat skick,
varför försågningen och den vidare behandlingen av detsamma blev
statens järnvägars egen angelägenhet. Med anledning härav lät
järnvägsstyrelsen genom sakkunnige undersöka, huru detta skulle kunna ske på
för statens järnvägar mest ekonomiskt och i övrigt fullt betryggande sätt.
Beträffande det i Dalarna levererade virket träffades överenskommelse
med enskilda sågverksägare om legosågning. I övre Norrland visade det
sig däremot vara förenat med stora svårigheter att träffa liknande
överenskommelse, varjämte kostnaderna för legosågning ställde sig
mycket höga.

Av utredningarna framgick, att det vore fördelaktigast att för
bearbetning av virket från övre Norrland anlägga ett eget sågverk. Vid val av
plats härför stannade styrelsen för ett Piteå stad tillhörigt område,
benämnt Lövholmen, beläget nära intill staden och ej långt från
mynningen av Pite älv, varifrån största delen av virkesleveransen var avsedd
att äga rum. Med Piteå stad träffades avtal om arrende därav för den
tid, avtalet med domänstyrelsen angående virkesleverans avsåg, med
rätt för styrelsen att efter utgången av nämnda tid inköpa området för
75 000 kr.[1] Sedan frågan härefter av styrelsen underställts Kungl. Maj:ts
prövning, uppdrog Kungl. Maj:t den 23 september 1916 åt styrelsen att
å Lövholmen utföra en anläggning för ifrågavarande ändamål.

195. Slipers faktoriet, såghuset.

Omedelbart därefter gick styrelsen i författning om uppförande av ett
modernt sågverk om 4 ramar med brädgård o. s. v. på nyssnämnda plats.
Arbetet därmed fortgick till senhösten 1918, då det var så långt kommet
att inkörning av maskineriet kunde taga sin början. Efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>