Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HÄGNAD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beträffande stängselskyldigheten å av statens järnvägar övertagna
enskilda järnvägar[1] må framhållas, att Kungl. Maj:t den 6 mars 1925
förklarat hinder icke möta för järnvägsstyrelsen att i vanlig ordning låta
utrusta bandelen Orsa—Sveg med stängsel allenast i den omfattning, som
styrelsen funne betingad av hänsyn till trafiksäkerheten.
Kostnaderna för underhåll av de betydande längder stängsel, som
krävas för detta så gott som fullständiga inhägnande av samtliga järnvägar,
hava varit högst avsevärda. Under senaste 5-årsperiod hava dessa
kostnader uppgått till i medeltal per år cirka 800 000 kr. Med hänsyn härtill
har det vid den allmänna strävan att ernå driftkostnadsbesparingar stått
för järnvägsstyrelsen som en bjudande nödvändighet att söka minska
även kostnaderna för stängslet.
Ursprungligen bestod statens järnvägars inhägnad av stängsel med 4
slanor. Genom en cirkulärskrivelse den 1 december 1893 bestämde
styrelsen emellertid, att i den mån stängslet behöver omsättas, det skall
utbytas mot 3-slanigt av 1,20 m höjd, där hinder icke mötte på grund av
med jordägare träffade avtal. Sedermera har styrelsen den 21 februari
1906 medgivit användning av stängsel av trästolpar med en slana överst
och därunder tre ståltrådar eller vridna stålband. Samtidigt föreskrevs,
att ur banan upptagna kasserade sliprar böra i den mån sådant finnes
lämpligt med hänsyn till sliprarnas beskaffenhet, tillgång m. m. användas
som stängselstolpar.
I syfte att ytterligare nedbringa årskostnaderna för stängsel gav
styrelsen genom skrivelse den 31 januari 1925 följande anvisningar rörande
borttagning av järnvägsstängsel: »Inhägnande av järnvägsområdet anses
i regel icke böra äga rum, där järnvägen genomgår skogs- och ödemark,
såvida icke betande lösa kreatur i större antal mera regelbundet
förekomma i järnvägens grannskap, eller där järnvägen genomgår sådan
öppen jord, där markägarna själva icke hålla stängsel mellan sina ägor
och sålunda få förutsättas genom vakthållning eller annorledes taga vård
om sina kreatur. Hägnad anses i regel icke heller böra anbringas, där
vattendrag gränsar mot järnvägen eller där terrängen invid banan eljest
är så beskaffad, att hägnad är obehövlig.»
Styrelsens avsikt vid utfärdandet av dessa föreskrifter var givetvis, att
järnvägsstängslet skulle borttagas endast på sådana platser, där de vid
banlinjerna boende kreatursägarna icke kunde anses hava berättigade
fordringar på stängslets bibehållande, eller där kostnaderna för
järnvägarnas inhägnande icke alls stode i rimlig proportion till de skador,
som eventuellt kunde uppkomma genom att å angränsande mark betande
kreatur inkommo å banan. Icke desto mindre förorsakade de åtgärder,
som av distrikten började vidtagas med anledning av styrelsens
förenämnda bestämmelser, en hel del bekymmer och klagomål bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
