Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HÄGNAD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angränsande jordägare. Dessa gåvo sig bland annat uttryck i tvenne motioner
till 1926 års riksdag, vari föreslogs, att Kungl. Maj:t ville vid utarbetande
av ny stängselförordning i densamma intaga bestämmelser om att
järnväg skall vara skyldig att inhägna sitt område. Med anledning härav
hemställde riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte dels verkställa utredning,
huruvida gällande regler rörande järnvägs hägnadsskyldighet och plikt
att gälda skadestånd för vid järnvägsdriften skadade kreatur borde
jämkas i närboende jordägares intresse m. m., dels ock vidtaga åtgärder
för att förefintliga järnvägsstängsel måtte tills vidare upprätthållas på
sätt hittills varit vanligt.
Efter verkställd utredning framlade Kungl. Maj:t för 1928 års riksdag
ett förslag till lag om ändrad lydelse av 6 och 11 §§ i lagen den 12 maj
1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift.
Lagförslaget i fråga, som antogs av samma års riksdag, innebar, att järnvägs
innehavare skall vara skyldig gälda skadestånd för nötkreatur eller häst, som
under betesgång skadats eller dödats till följd av järnvägs drift. Denna
skyldighet skulle dock bortfalla, där den, vilken vård om djuret ålegat,
uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet vid bevakningen varit vållande
till skadan eller djurets ägare genom underlåtenhet att fullgöra honom
jämlikt åtagande eller på annan grund åliggande skyldighet mot
järnvägens ägare eller innehavare själv föranlett skadan. Hade djuret eljest
inkommit å järnvägens område, oaktat detta varit försett med järnvägen
tillhörig hägnad av beskaffenhet, att dylikt hemdjur, som icke varit
okynnes eller otamt, därigenom bort utestängas från området, skulle
järnvägens innehavare ej heller vara skyldig ersätta skadan, där ej vållande till
denna låge järnvägens förvaltning eller betjäning till last.
Samtidigt med att Kungl. Maj:t framlade detta lagändringsförslag,
genom vars antagande järnvägarna praktiskt taget blevo
ersättningsskyldiga för alla vid järnvägsdriften överkörda kreatur av nyssnämnda slag,
framhöll chefen för justitiedepartementet emellertid i yttrande till
statsrådsprotokollet, att därest järnvägarna ålades omförmälda skärpta
ersättningsskyldighet beträffande skada å hemdjur, frågan om järnvägarnas
inhägnande till skydd för sådana djur borde regleras i administrativ
ordning. Med anledning härav gjorde chefen för
kommunikationsdepartementet följande uttalande till samma protokoll:
»Såsom redan förut antytts kan denna reglering ej åsyfta någon utsträckning av
den hägnadsskyldighet i förevarande avseende, som nu åvilar enskilda järnvägar.
Ej heller böra statens järnvägar i allmänhet åläggas att hålla hägnader å sträckor,
där sådana nu ej finnas. Däremot torde beträffande såväl statens som enskilda
järnvägar böra tagas under omprövning, huruvida ej befintliga stängsel i viss
utsträckning kunna nedläggas utan verklig olägenhet för de närboende. Järnvägarna hålla
nämligen otvivelaktigt hägnader å åtskilliga sträckor, där detta ej kan anses av
behovet verkligen påkallat. Detta gäller i främsta rummet dels sådana jordbrukstrakter
i landets sydligare delar, där kreaturen städse vaktas eller hållas tjudrade under
betandet, och dels vissa kronoparker och andra skogsområden, företrädesvis i
landets norra delar, där betande kreatur ej alls eller allenast i ringa antal förekomma.
Uppenbart är, att nedläggandet av befintliga järnvägshägnader bör ske med den
största varsamhet, och bör därvid med särskild omsorg tillses, att möjlighet ej ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
