Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VÄGKORSNINGAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ursprungliga bestämmelsen om s. k. grindtavlor vid alla obevakade
vägkorsningar upphävd.
I den säkerhetsordning, som fastställdes år 1924 och som gällde t. o. m.
år 1929, slopades alla dessa föreskrifter och ersattes endast med följande:
»Vägövergång i banans plan skall vara försedd med skyddsanordningar
i den omfattning, som enligt distriktsförvaltnings beprövande är
erforderlig. Vid vägövergång, försedd med grindar eller bommar, skall
stoppsignal med bomsignalskärm eller bomsignallykta visas mot banan — åt
båda hållen — när vägen icke är avstängd eller när grindarna eller
bommarna stänga banan.»
Genom kungl. kungörelsen den 23 maj 1924 angående varningsmärken
och säkerhetsanordningar m. m. vid korsningar i samma plan mellan
järnväg och väg reglerades järnvägarnas skyldigheter beträffande
anordningarna vid plana korsningar med allmänna och allmänneligen befarna
vägar. I anslutning till bestämmelserna i denna kungörelse, varför
närmare redogöres här nedan, intogs i 1929 års säkerhetsordning endast
sista punkten av nyss citerade säkerhetsföreskrifter.
Frågan om vilka skyldigheter som borde åligga järnvägarna
beträffande korsningar mellan järnväg och väg har varit på dagordningen i
30 år utan att ännu hava vunnit sin lösning.
Redan i det betänkande, som 1904 års trafiksäkerhetskommitté avgav
år 1907, fanns ett förslag till lag angående korsning av enskild järnväg
och väg.
Detta lagförslag blev på uppdrag av Kungl. Maj:t omarbetat av
ombudsmannen i järnvägsstyrelsen C. A. Hallström. Dennes förslag, som
avlämnades i maj 1918, innehöll bland annat, att ifrågavarande lagbestämmelser
skulle gälla icke enbart enskild järnväg utan jämväl statens järnvägar.
I fråga om bestridandet av kostnaderna för anordnande eller ändring
av korsning innehöll förslaget bland annat följande:
Järnvägens ägare skulle, då fråga vore om korsning mellan järnväg och allmän
väg eller gata, därest planen för vägen eller stadsplan, vari gata vore upptagen,
fastställts tidigare än planen för järnvägen, bestrida kostnaderna. I motsatt fall
skulle kostnaderna bestridas av de väg- eller gatuhållningsskyldige. Skulle någon
vilja med enskild väg korsa redan befintlig järnväg, borde kostnaderna därför
bestridas av vägintressenterna. Ändring eller flyttning av korsning på grund av ändrade
förhållanden skulle bestridas av järnvägens ägare eller vederbörande väg- eller
gatuintressenter, allteftersom de ändrade förhållanden, som föranlett behovet av
ändringen eller flyttningen, vore att hänföra till järnvägen eller till vägen eller gatan.
Sistberörda regler skulle däremot icke tillämpas i fråga om hållande av grind eller
ombesörjande av bevakning vid korsning i plan. Därest det efter korsningens
anordnande skulle visa sig erforderligt att uppsätta grind eller anordna bevakning, skulle
nämligen enligt förslaget kostnaderna därför drabba den, som haft att bestrida
kostnaderna för korsningens anordnande.
Vidare har nu föreliggande fråga varit behandlad av 1912 års
järnvägskommission angående trafiksäkerheten, av en av järnvägsstyrelsen
tillsatt kommitté, kallad 1914 års säkerhetskommitté, av en av
järnvägsstyrelsen i februari 1916 tillsatt kommitté, kallad vägsäkerhetskommittén,
samt av 1919 års statsbaneekonomikommission.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
