Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VÄGKORSNINGAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måtte få utgå av automobilskattemedel till bestridande av kostnaderna
för vissa jämlikt förenämnda kungörelse vidtagna anordningar. Till
grund för denna proposition låg en i kommunikationsdepartementet
uppgjord promemoria, som i sin ordning byggde på förut omnämnda år 1918
avgivna förslag till lag om korsning mellan järnväg och väg eller gata.
I denna promemoria uttalades, att huvudregeln vid den ifrågasatta
fördelningen mellan järnvägs- och vägintressenterna av nyssnämnda
kostnader lämpligen borde vara den, att när fråga är om kostnad för anordning,
vilken föranletts av en nytillkommen trafikled, den, som har att svara för
berörda trafikled, ensam skall bära kostnaden, varemot, när fråga är om
anordning, som vid redan befintlig korsning måst vidtagas till följd av
förändrade förhållanden, kostnaden skall bäras av den, som har att svara
för den trafikled, till vilken de ändrade förhållandena äro att hänföra.
Med godkännade av de av Kungl. Majrt sålunda förordade grunderna
biföll riksdagen förevarande proposition. I anslutning härtill förordnade
Kungl. Majrt genom kungörelse den 4 september 1929, att järnväg — till
bestridande av engångskostnaderna för sådana ifrågavarande anordningar,
som betingats av förhållandena vid tiden för 1924 års kungörelses
ikraftträdande — äger åtnjuta bidrag av automobilskattemedel, dock icke för
kryssmärke, förvarningsmärke eller sådan anordning, varigenom
järnvägen vinner besparing i bevakningskostnader, samt att dylikt bidrag
utgår med belopp, motsvarande den del av kostnaden för densamma, som
skäligen finnes böra åvila vägintresset, dock att bidraget i allmänhet ej
må överstiga två tredjedelar av samma kostnad.
På grund härav ingav styrelsen den 25 januari 1930 framställning till
Kungl. Maj:t om bidrag till kostnaderna för vid statens järnvägar utförda
säkerhetsanläggningar, vilka kostnader slutligen uppgått till sammanlagt
1 031 955 kr., och uttalade därvid som sin mening, att som behovet
av dessa anläggningar uppenbart vore att hänföra till trafikleden vägarna,
kostnaderna för skyddsanordningarna borde till fullo åvila vägintresset
och sålunda bestridas helt av automobilskattemedel.
Kungl. Maj:t har under slutet av år 1930 fattat principiell ställning till
frågan om dessa bidrags storlek, i det att beträffande samtliga de län,
där utredningarna fullbordats, järnvägarna av automobilskattemedel
tillerkänts två tredjedelar av havda kostnader för på grund av kungörelsens
bestämmelser utförda säkerhetsanläggningar.
Sedan principerna för dylika bidrags utgående sålunda fastslagits, har
styrelsen i november 1930 ingått till Kungl. Majrt med hemställan om
proposition till riksdagen, att bidrag av automobilskattemedel skall utgå
även för sådana säkerhetsanläggningar vid plana vägkorsningar, som
betingas av förhållanden, som inträtt efter tiden för 1924 års ovannämnda
kungörelses ikraftträdande.
Såsom ovan påpekats hava de i 1924 års kungörelse föreskrivna
anordningarna för skyddande av trafiken vid vägkorsningar vidtagits
under åren 1924—1928. Såväl vid statens järnvägar som vid de enskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
