Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VÄGKORSNINGAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom denna förordning har fastslagits, att det åligger järnvägs
innehavare att vid korsning mellan järnväg och gata eller väg, som är
upplåten för allmän samfärdsel eller eljest allmänneligen befares, uppsätta
och underhålla varningsmärken och i förekommande fall särskilda
säkerhetsanordningar.
Vid varje dylik vägkorsning skall å vardera sidan om järnvägen
uppsättas ett varningsmärke, s. k. kryssmärke, enligt fastställd modell, som
är olika för korsning med ett respektive flera spår, ävensom, därest
kryssmärket icke kan placeras synligt för vägfarande inom minst 50 m
avstånd, jämväl ett s. k. förvarningsmärke.
Förutom dessa märken skola vid vägkorsningar, där fri sikt enligt vissa
i kungörelsen närmare angivna fordringar icke förefinnes, särskilda
anordningar för trafiksäkerhetens tryggande vara anbragta. Sådana
säkerhetsanordningar äro:
A. Grindar och bommar, som hållas bevakade och stängda över vägen,
då tåg passerar.
B. Ljussignal, dag och natt visande rött blinkande sken åt vägen, då
tåg nalkas och vitt blinkande sken, då korsningen är öppen för trafik.
C. Ringklocka, som ringer, då tåg nalkas.
Härefter följer anvisningar om, i vilka fall grindar eller bommar
respektive ljussignaler samt ringklockor böra användas. I övrigt innehåller
kungörelsen detaljerade föreskrifter om, huru fällbommar skola vara uppsatta
och anordnade, ljussignalernas och ringklockornas konstruktion, huru
skall förfaras, då säkerhetsanordning är i olag, m. m.
De på grund av bestämmelserna i förenämnda kungörelse vid statens
järnvägar utförda vägsäkerhetsanordningarna — häri inbegripet de
ändringsarbeten å förut befintliga säkerhetsanläggningar, som
nödvändiggjordes av de utfärdade föreskrifterna, men frånsett sådana anordningar,
varigenom statsbanorna vunnit besparing i bevakningskostnader —
beräknades draga en sammanlagd kostnad av cirka 1 240 000 kr., varav för
varningsmärken cirka 140 000 kr. Arbetena härmed påbörjades vid
statens järnvägar under senare delen av år 1924 och voro fullbordade
med år 1928.
I kungörelsen var särskilt uttalat, att järnvägarnas skyldighet att utföra
ifrågavarande säkerhetsanordningar icke hade avseende å frågan, vem
som slutligen skulle vidkännas kostnaderna för vidtagande av
omför-mälda åtgärder. Då såväl järnvägsstyrelsen som Svenska
Järnvägsföreningen, såsom representant för de enskilda järnvägarna, höllo före, att
behovet av de föreskrivna åtgärderna icke vore att hänföra till några
ändrade förhållanden beträffande järnvägarna utan uteslutande till
ändrade trafikförhållanden å vägarna — genom automobiltrafikens
uppkomst och utveckling — gjordes upprepade framställningar hos Kungl.
Maj:t om att kostnaderna för de utförda anläggningarna skulle helt
bestridas av automobilskattemedel.
Kungl. Maj:t framlade proposition till 1929 års riksdag om att bidrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
