Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Säkerhetsanläggningar för stationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stationerna hava spårledningar kommit till användning för automatiska
signalanläggningar å linjen dels för skyddande av vägkorsningar i plan, dels
för tågföljdens tryggande genom linjeblockering, varom närmare
redogörelse kommer att lämnas i det följande i annat sammanhang.
6. Elektriska ställverk
För centralisering och ekonomisering av säkerhetstjänsten vid
stationer med vidsträckt och invecklat spårsystem hava givetvis krävts
anordningar av högre teknisk fulländning än vid de smärre stationerna
med ett fåtal växlar. De vunna resultaten hava vad de större stationerna
beträffar möjliggjorts först och främst genom de elektriska ställverken,
vilka under de senaste decennierna vunnit en allt vidsträcktare
användning vid statens järnvägar.
Det första elektriska ställverket vid statens järnvägar utfördes år
1910 vid Nyboda signalplats mellan Liljeholmen och Älvsjö samt
följdes några år därefter av mera omfattande anläggningar vid
Hagalund och Uppsala samt sedermera vid Järna och Luleå-Svartön, vilka
sistnämnda blevo färdiga i slutet av år 1914. Vid dessa anläggningar
användes ett tyskt ställverkssystem, och all materiel till desamma
tillverkades i Tyskland. Krigsutbrottet med därav följande rubbningar
i produktionen och försvårade handelsförbindelser medförde en tids
stagnation i anskaffning av nya elektriska anläggningar. Arbetet kom
emellertid snart åter i gång, sedan tillverkning av elektrisk
ställverksmateriel upptagits av fabriker inom landet. Redan förut var tillverkningen
av praktiskt taget all för statens järnvägar behövlig materiel för
mekaniska säkerhetsanläggningar förlagd till inhemska fabriker. Hela
behovet av växel- och signalsäkerhetsanläggningar kunde nu tillgodoses
genom beställningar inom landet. Valet av ställverkssystem —
mekaniskt eller elektriskt — kunde härigenom ske med hänsyn tagen endast
till det ena eller andra systemets företräden i praktiskt och ekonomiskt
hänseende och utan hänsyn till ovidkommande faktorer, såsom
importsvårigheter, bristande arbetstillfällen för inhemsk industri m. m., varav
statens järnvägar voro bundna vid sina materialanskaffningar under
krigs- och krisåren. Den omständigheten, att en kompetent och
mångsidig inhemsk fabrikation fanns att tillgå, har också i hög grad
underlättat anpassningen till särskilda svenska trafikförhållanden.
De första elektriska ställverken av svensk tillverkning uppsattes i
Eslöv och Åby år 1916 och följdes snart av anläggningar i Älvsjö år 1918,
Norrköping år 1921, Södertälje södra år 1921 och slutligen Nässjö, där
den blev färdig år 1923. Samtliga dessa anläggningar voro baserade på i
allt väsentligt samma system som de tidigare utförda tyska anläggningarna.
I likhet med dessa voro de planlagda i princip lika som förutvarande
mekaniska anläggningar. Ställverksområdena tilltogos sålunda icke
större, än att alla till ställverket anslutna växlar kunde bekvämt
överblickas från ställverket. Detta gjorde, att anläggningarna oftast krävde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0292.html
