Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 301 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Säkerhetsanordningar för linjen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visat sig lämplig för rådande trafikförhållanden och är lätt att
anpassa till det centraliserade tågledningssystem, som sedan gammalt
användes. Linjeblockering i förbindelse med fasta signaler har
hittills, av skäl som i det följande skola angivas, kommit till användning
endast i jämförelsevis ringa utsträckning å vissa kortare sträckor
med speciella trafikförhållanden.

Det linjeblocksystem, som första
gången försöksvis infördes, var det
från Tyskland härstammande
systemet med elektriska blockfält,
medelst vilka utfartssignalerna vid en
station kunna på elektrisk väg
kontrolleras av nästa station eller block-,
post. Detta system beskrives
utförligt i minnesskriften av år 1906, vid
vilken tidpunkt detsamma var i bruk
å linjen Malmö—Arlöv. Kort
därefter infördes samma anordning å
linjen Tomteboda—Liljeholmen och
anordnades sedermera efter hand å
ett flertal dubbelspåriga bansträckor.

Även å en del kortare enkelspåriga
sträckor infördes linjeblockering
enligt tyskt system medelst blockfält.

214. Apparatskap for automatiska signaler vid vägkorsning vid station.

Blockanläggningarna utfördes med
en enkel ledning mellan stationerna
samt återledning genom jord. Tillkomsten av ledningar för elektrisk
kraftöverföring i närheten av järnvägslinjerna visade sig innebära
avsevärda risker för blockanläggningarna, i det att blockfälten kunde
påverkas genom av kraftledningarna förorsakade spänningsskillnader i
blockledningarna. För att skydda dessa visade det sig nödvändigt att
övergå till dubbla blockledningar utan jordförbindelse, sedan utförda
försök att förebygga störningarna genom omkonstruktion av blockfälten icke
lett till väntat resultat. Andra tekniska förbättringar visade sig också
behövliga och vidtogos efter hand. Sålunda infördes elektriska
vingkopplingar, varigenom utfartssignal kunde bringas att automatiskt intaga
stoppställning vid tågets passerande. Infartssignalernas vingar försågos med
vingkontakter för att erhålla betryggande säkerhet för, att signal, som
passerats av tåget, intager stoppställning, innan linjen frigives för nytt tåg.

Med dessa förbättringar kunde linjeblocksystemet anses fylla stora
anspråk i säkerhetshänseende. Ett fortsatt införande förutsågs också i
den utredning, som verkställdes år 1912 inom järnvägsstyrelsen rörande
nödiga kompletteringar av statsbanornas tekniska utrustning under
kommande 10-årsperiod. Linjeblockering räknades därvid behövlig icke
endast å dubbelspåren utan även å de enkelspåriga huvudlinjerna. För

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>