Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Banbevakning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall vara bevakad under de tider av dygnet, då densamma trafikeras».
Med ändring av denna föreskrift stadgades år 1916, att »banpersonalen
skall besiktiga banan i den utsträckning, som de olika bansträckornas
trafikförhållanden betinga och styrelsen med hänsyn därtill bestämmer».
I 1922 års den 1 juni 1923 ikraftträdda säkerhetsordning föreskrevs, att
»banan skall besiktigas i den ordning, som i särskilda bestämmelser
finnes stadgad». Säkerhetsordningen av år 1924 bestämde, att »banan skall
besiktigas i den ordning, som i denna säkerhetsordning och i särskilda
bestämmelser finnes stadgad».[1] Denna föreskrift är, jämlikt 1929 års
säkerhetsordning, fortfarande gällande.
Snart framträdde emellertid behovet av specialföreskrifter för
banbevakningen vid sidan av stadgandena i tjänstgöringsreglementet,
senare säkerhetsordningen. De första sammanfattande sådana utgåvos år
1868 under benämningen »Allmänna bestämmelser rörande personalen
vid banavdelningen samt banbetjäningens tjänstgöring». Dessa ersattes
år 1875 av »Tjänsteordning vid banavdelningen», av vilken nya upplagor
med till ändrade förhållanden anpassade bestämmelser utkommo åren
1886, 1891, 1901 och 1907. År 1916 avlöstes tjänsteordningen av en
»Banbevakningsordning», moderniserad år 1920 och i väsentliga delar
omarbetad år 1922.
Enligt 1868 års ovan nämnda allmänna bestämmelser bevakade
banvakterna, liksom tidigare, var och en sin sträcka. Sträcklängden uppgick
genomsnittligt till 2 500 m och antalet sträckvakter således till fyra per
mil. Härtill kommo vakter för tillsyn av rörliga broar, tunnlar och starkt
trafikerade vägövergångar. Efter sträckbesiktningen före dagens första tåg
användes numera, till skillnad från vad förut varit brukligt, två av
vakterna turvis till banunderhållsarbete. Vid mörker, häftigt regn, stark
torka, stark köld, tjällossning o. a. d. inträdde dock samtliga banvakter
som bevakande. Genom ökning under sön- och helgdagar av sträckorna
till 5 000 m, s. k. söndagssträckor, bereddes banvakterna turvis ledighet
dessa dagar utan inkallande av extra arbetskraft, såsom tidigare måst ske.
Ledigheten inträdde dock först, sedan varje banvakt före dagens första
tåg besiktigat den egna sträckan.
I och med nattågs införande år 1873 bemannades nattågslinjerna med
ytterligare två banvakter per mil. Varje bevakande dagvakt hade för
utförande av de föreskrivna sträckbesiktningarna att genomsnittligt
tillryggalägga sammanlagt 4 mil om dagen. För att kunna utföra dessa
besiktningar hade dressiner allt mer kommit i bruk. Bruket av
dessa fordon hade emellertid fört med sig flera olyckshändelser. På
grund härav och för att kunna förbjuda användningen av dressiner
ökades även antalet dagvakter med två per mil. Antalet dagvakter uppgick
således nu, exklusive sådana för bevakning av rörliga broar m. m., till
sex per mil, av vilka två användes för underhållsarbeten och fyra för
banans bevakning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
