Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Banbevakning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under tjänstgöring vistades ute å bevakningssträckan. Den effektiva
tjänstgöringstiden översteg icke 10 timmar i medeltal per tjänstgöringsdygn.
Tillämpandet från och med den 1 juli 1920 av principen om
åttatimmars arbetsdag för viss driftpersonal vid statens järnvägar påkallade
en modernisering av 1916 års bestämmelser för banbevakningens
besörjande. Enligt de nya bestämmelserna, vilka, liksom
tjänstgöringstidsföreskrifterna, gällde från och med den 1 juli 1920, bibehöllos såväl
linjegrupperingen[1] som den tidigare sträckindelningen. Det normala
antalet banvakter å varje bevakningssträcka reducerades däremot till tre
å A-linjer samt bestämdes till likaledes tre å B-linjer och till två å
C-linjer. Sträckbesiktningarna voro nu två per dygn å A-linjer, två,
undantagsvis en, per dygn å B-linjer samt en per dygn å C-linjer. Den tredje
sträckbesiktningen å nattågslinjerna hade upphört och den egentliga
nattbevakningen alltså slopats. En besiktning skedde alltid vid fullt
dagsljus, och varje del av sträckan besiktigades minst en gång i veckan till
fots. Den andra besiktningen, där sådan förekom, utfördes efter
middagsrasten eller, vad nattågslinjerna beträffade, på kvällen. Banvakts
tjänstgöringstid utgjorde nu, raster oräknade, för 30 dagar högst 195
timmar under månaderna oktober—mars och högst 221 timmar under
månaderna april—september. För sträckbesiktning beräknades normalt
åtgå 15 minuter för varje påbörjad kilometer. I övrigt gällde enahanda
bestämmelser som före den 1 juli 1920.
Röster höjdes emellertid snart för ytterligare förenklingar i fråga om
banbevakningstjänsten. Erfarenheten hade nämligen givit vid handen,
att själva bevakningen av banan icke behövde vara ens av den
reducerade omfattning, som bestämts år 1920. Detta års
banbevakningsord-ning ersattes därför redan från och med den 1 januari 1922 av en ny, till
sina huvuddrag allt fortfarande gällande. Ledande princip i denna är
begränsning av antalet regelbundna sträckbesiktningar till vad enligt
vunnen erfarenhet vid den utvecklade tekniken kan anses erforderligt samt
begränsning av antalet banvakter till vad som erfordras för
linjebevakningen med samtidigt iakttagande av att banvakterna året runt hava
sådant till banunderhållet hänförligt arbete, som kräver banvakts
kvalifikationer. Arbetskraft för övrigt banunderhållsarbete bör tillgodoses av
personal i icke permanent anställning (banarbetare).
Linjens uppdelning med hänsyn till trafikens art, omfattning,
tåghastighet m. fl. omständigheter i trenne grupper är fortfarande bibehållen. Till
A-linjer, omfattande tillsammans omkring 1 850 km, varav 435 km
dubbelspår, hänföras huvudsakligen linjerna från Stockholm till Göteborg och
Malmö samt linjerna Göteborg—Malmö och Luleå—Kiruna—gränsen mot
Norge (malmbanan), till B-linjer, tillsammans omkring 2220 km, hänföras
linjerna från Uppsala norrut, Laxå—Charlottenberg—gränsen mot Norge
och Bräcke—Storlien—gränsen mot Norge m. fl. linjer samt till C-linjer,
omkring 2 580 km statsbanesträckor, linjerna Kristinehamn—Brunflo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
