Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 421 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De första bilvägsbyggnaderna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sprängsten, iordningställd med föreskrift, att ingen sten fick hava större
dimension än 0,25 m i någon riktning.

346. Breddökning av 4 m väg med torr och fast vägbana.

347. Breddökning av 4 m väg med lös vägbana.

Där jordarten i den naturliga marken eller den fyllning, varav bank
bildades, icke ansågs vara av den art, att uppfrysning kunde medföra
underlagets inblandning i bärlagret, utlades icke det å tvärsektionen
angivna isoleringslagret före skärvsättningen. Bärlagret gjordes då så
mycket tjockare. För det i tjälskjutande jord så betydelsefulla
isoleringslagret användes i regel enris, granris, ljung och mossa samt givetvis även
kolaska och dyjord, där dessa ämnen funnos att tillgå. Skärvlagret
ordnades för hand vid utläggningen och plockades därvid samman så tätt
som möjligt samt vältades lätt.

Närmast ovan bärlagret utlades först ett lager grov makadam,
60—30 mm och därovan ett lager finare makadam, 30—10 mm. Vartdera
lagret vältades efter påläggningen. Den egentliga och huvudsakliga
vältningen för utformning avvägbanan ägde rum, sedan det översta finkorniga
makadamlagret med 3—10 mm stenstorlek pålagts i samband med
anbringande av tätningslagret. För sistnämnda lager användes lerhaltig pinnmo,
som utbreddes över körbanan och nedpressades av vägvältarna under
samtidig, kraftig bevattning. Överst utbreddes över hela vägbredden ett
centimetertjockt slitlager av grus, täckande sålunda även vägrenarna.

Vägbanans kullrighet i tvärled eller den s. k. bomberingen gjordes så
kraftig, som det kunde anses tillrådligt.

Vid vägens profilering i längdriktningen undvekos horisontala sträckor,
såvitt detta var möjligt. I allmänhet var terrängen sådan, att detta kunde
genomföras utan särskilda terrasseringsåtgärder. Vägbanans största

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>