Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IV. Motorvagnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV. MOTORVAGNAR
Motorvagnar äro järnvägsvagnar med eget kraftmaskineri — mekaniskt,
elektromekaniskt eller elektriskt — för vagnens framdrivande. (För de
elektriska motorvagnarna redogöres å sid 474 och följande.) De möjliggöra
tågens uppdelning i smärre enheter och samtidigt anordnandet av tätare
förbindelser. De första av statens järnvägars motorvagnar voro 2 år 1912
inköpta dieselelektriska 3-axliga motorvagnar. Vardera vagnen var
utrustad med en 75 hästkrafters dieselmotor, direkt kopplad till en
likströmsgenerator på 50 kw, från vilken ström uttogs till två banmotorer,
på vanligt sätt upphängda vid var sin axel och förbundna med denna
medelst kuggväxel. Dieselmotorernas varvtal uppgick till 700 per min. —
en för den tiden osedvanligt hög siffra.
Det visade sig svårt att finna en någorlunda lämplig användning för
dessa motorvagnar på grund såväl av motorernas ringa styrka som på
grund av de »barnsjukdomar», med vilka de voro behäftade.
Maskinaggregaten uttogos därför redan år 1917 och vagnarna ombyggdes åren 1921
och 1922 till elektriska motorvagnar med ström från matarledning.
Senare hade tillverkningen av dieselelektriska motorvagnar ytterligare
utvecklats, och avprovades under tiden maj 1922—april 1925 vid statens
järnvägar en 250 hästkrafters dieselelektrisk motorvagn, som gratis ställts
till förfogande för detta ändamål. Enär anskaffningskostnaden för en
dieselelektrisk vagn är mycket hög, måste vid beräkningen av
driftkostnaden även medtagas en motsvarande hög årlig amorteringskostnad,
vilken verkar i motsatt riktning mot den för dieselvagnar utmärkande, låga
bränslekostnaden. Man ansåg därför lämpligt att jämväl prova
motorvagnar, byggda efter helt motsatt princip, och beställde i december 1921
från tysk verkstad 3 mycket lätt byggda bensinmotorvagnar av inom
landet då ej tillverkad typ. Vagnarna, vilka levererades i början av år
1923 och ännu äro i bruk, väga blott omkring 22 ton och hava 58
sittplatser. Bensinmotorerna äro av Mercedestyp och hava vid ett till 1 000
varv per min. nedsatt varvtal en effekt av 180 hkr. Kraften från motorn
överföres till drivaxlarna medelst kuggväxlar och kardanaxel, anordnade
på ungefär samma sätt som å en vanlig automobil. Inklusive tull, frakt,
inbyggnad av tryckluftbroms m. m. uppgick anskaffningskostnaden till ej
fullt 60 000 kr. per styck. Den relativt betydande kostnaden för
bensinbränslet bör därför ses mot bakgrunden av en mot den låga
anskaffningskostnaden svarande helt måttlig amortering.
Vagnarna hava huvudsakligen använts i lokaltrafik mellan Malmö och
närbelägna orter.
Vidare finnas 1 bensin- och 2 ångmotorvagnar, som vid
övertagandet av Kävlinge—Sjöbo och Kävlinge—Barsebäcks järnvägar övergingo i
statens järnvägars ägo, samt slutligen 3 dieselmotorvagnar, vilka helt
nyligen (juli 1931) tillfördes statens järnvägar vid övertagandet av Norra
Södermanlands järnväg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0553.html
