Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 585 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fasta anläggningar och andra tekniska anordningar för lok- och vagntjänsten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ström från kontaktledningen kan tillföras ett loks strömavtagare, då denna
befinner sig i nedfällt läge.

År 1927 anordnades i lokstallet vid Hagalunds övre för elektroloks förflyttning
inom detsamma dels en fast kontaktledning över golvtra versen — se bild 501 —
dels över de för elektrolok avsedda lokuppställningsspåren svängbara
kontaktledningsstycken, vilka normalt stå svängda åt sidan parallellt med spåret, men, när lok
skall förflyttas, svängas in över spåret och bli spänningsförande genom beröring
med kontaktledningen å golvtra versen. En liknande anordning har under år 1931
iordningställts vid Sävenäs lokstation.

Vid vattenstationer, där elektrisk ström finnes tillgänglig, har
anordnats elektrisk vattenuppfordring, reglerad medelst automatisk
flottörströmbrytare. Vid äldre vattenstationer förut befintligt
uppfordringsmaskineri — vanligen pulsometer eller ångpump — har i regel
bibehållits som reserv. Där tillgång till elektrisk ström saknas, användas i regel
oljemotorer som drivkraft. Sådana användas även ofta som reserv vid
nyanlagda vattenstationer med elektrisk drift.

Bild 515 visar en typ av vattenstationer, som kommit till användning på flera
ställen i Norrland. I en frostfritt anordnad källare invid det vattendrag, från vilket
vattnet tages, finnes uppställt ett pumpmaskineri, medelst vilket vattnet tryckes upp
till en å en närbelägen höjd i marken frostfritt anordnad vattencistern av betong,
från vilken vattnet sedan ledes till en vattenkastare. Bild 516 visar ett vattentorn av
nyare modell, helt utfört av järnbetong med påbyggnad av trä för själva cisternens
isolering.

515. Vattenstation vid Nedansjö.

Efter hand som äldre lok med litet vattenförråd alltmera kommit ur
bruk, har vattenutlämning vid vissa mellanstationer blivit obehövlig och
ett flertal vattenstationer kunnat helt nedläggas. Genom införandet av
elektrisk drift å vissa bandelar hava ytterligare vattenstationer kunnat
slopas. Å huvudlinjerna hava åtgärder vidtagits för att nedbringa tiden
för vattentagning. Vid ett stort antal mellanstationer, särskilt i övre
Norrland, där förut vattengivning till tågloken ägde rum endast från ett
vid huvudspåret, vanligen vid bangårdens ena ände beläget vattentorn,
vid vilket tågen måste stanna på in- eller
utgående, hava sålunda vattenkastare uppsatts vid
plattformarna, så att vattentagningen kan äga
rum utan tidsförlust. För att själva
vattenpåfyllningen skall försiggå tillräckligt raskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>