Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oljor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besparingsföreskrifter. Det var sålunda bl. a. bestämt, att i tåg, som avgick från
utgångsstation efter mörkrets inbrott, belysningen icke fick hållas tänd i
flera vagnar eller vagnsavdelningar än som beräknades erforderligt för
resandeantalet från utgångsstationen. Vid under tågets gång inträffande
ändringar i resandeantalet skulle tågpersonalen beräkna, huru många
lampor, som behövde hållas tända, för att sittplats i upplyst kupé eller
vagnsavdelning skulle kunna lämnas varje resande under förutsättning,
att dessa kupéer voro fullt upptagna. För att i möjligaste mån undvika
omplacering av resande skulle dock tillses, att lamporna i de mest
upptagna vagnsavdelningarna höllos tända. I övriga kupéer skulle
belysningen fullständigt släckas. Resande i dessa kupéer skulle underrättas
om att sittplats i upplyst kupé kunde erhållas, och ägde den resande
själv avgöra, om han ville överflytta till upplyst kupé eller kvarstanna i
den mörka.
Belysning med dissousgas infördes även å lok. Sålunda utrustades
t. o. m. år 1918 136 ånglok med s. k. Standard Aga-belysning[1], medan ej
mindre än 252 erhöllo »förenklad Aga-belysning». Å loken hölls i
tågtjänst endast en loksignallykta tänd framtill, och infördes dessutom den
ännu gällande bestämmelsen, att ett tågloks bakre ände markeras med
endast en lykta, vilken ej behöver vara tänd, då loket är tillkopplat tåg.
S. k. rörelselyktor tändes ej alls, och i förarhytten minskades antalet
ljuspunkter.
Smörjning av lok och vagnar. Under världskrigets första år fortgick
importen av smörjoljor tämligen obehindrat, och begagnade sig också
järnvägsstyrelsen av denna möjlighet i största utsträckning. Då efter
Amerikas inträde i världskriget oljeimporten praktiskt taget blev helt
avstängd, förfogade statsbanorna också över ett oljelager, som torde
varit det största inom landet. Ovissheten om huru länge
importsvårigheterna skulle fortfara föranledde emellertid järnvägsstyrelsen att tillgripa
alla till buds stående medel för att nedbringa oljeförbrukningen och i
möjligaste mån använda surrogat av inhemska råvaror. Då i runt tal 80
procent av smörjoljorna förbrukades å loken, måste besparingsåtgärderna
särskilt inriktas på loktjänsten. Bland sålunda vidtagna åtgärder märktes
användning av väl avpassade smörjvekar och smörjnålar, vekarnas
upplyftning, då smörjning ej erfordrades, borttagandet av för lokens
användbarhet ej helt nödvändiga smörjkoppar, tillvaratagandet av spillolja samt
en skärpt kontroll från befälets sida över förbrukningen i detalj. Under
1917 erhöll en ingenjör å järnvägsstyrelsens maskinbyrå särskilt
förordnande att övervaka efterlevnaden av utfärdade bestämmelser om
oljebesparing samt att i övrigt handlägga en del dithörande frågor. För de
praktiska smörjningsarbetenas övervakande tillsattes dels resande
oljeinspektörer, i regel en för varje distrikt, dels stationära sådana,
vanligen en för varje större lokstation. Under år 1917 förekom praktiskt
taget ej någon import av smörjoljor. Bland ersättningsmedel, som
efterhand kommo till användning, märktes till att börja med blandning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
