Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 636 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upphandling, mottagning och utlämning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

överensstämmelse med detta i verkligheten tillämpade och mera praktiska
tillvägagångssätt.

I kontrakten har järnvägsstyrelsen förbundit sig att mottaga eller lossa
ur fartyg viss mängd per dag i respektive hamnar. Dessa
lossningsmängder hava givetvis kunnat avsevärt ökas, allteftersom förbättrade
lossningsanordningar blivit anskaffade. Ökningen av den garanterade
mottagningsmängden i de viktigare importhamnarna framgår av följande
sammanställning:

		Värtan	Göteborg	Malmö	Stugsund	Luleå
År 1906	ton per dag	350	300	250/300	200/250	325
För närvarande	»         »         »	600	600	600	400	600

Vida större mängder än ovan angivna kunna dock utlossas per dag och
uttagas i allmänhet även, men då detta är beroende på om tillräckligt
antal vagnar för stenkolens distribution kunna erhållas ävensom om flera
fartyg med stenkol till statens järnvägar samtidigt skola lossas i hamnen,
har man ansett lämpligt att icke förbinda sig till större mängd än som
med säkerhet under alla förhållanden kan lossas.

Kolstationerna hava i regel försetts med stenkol från den närmast
belägna importhamnen, och importmängderna över respektive hamnar hava
avpassats därefter. Det har dock kunnat förekomma, att det med hänsyn
till mottagnings- och transportkostnad samt föreliggande anbud ställt sig
förmånligare att taga stenkol till någon station från en längre bort
belägen importhamn.

Efter krisåren har man emellertid även i större omfattning än förut
utnyttjat den förefintliga tomvagnsgången från en del hamnar för
stenkolstransporterna på så sätt, att stenkol importeras till hamnar med stort
tomvagnsöverskott även för längre bort belägna kolstationer, vilka förut
försetts med kol från andra hamnar. Sålunda importeras numera
exempelvis behovet av stenkol vid stationerna Nässjö och Mjölby över
Göteborg, där tomvagnsöverskottet i regel är stort, i stället för över Malmö
respektive Norrköping.

Statens järnvägars behov av stenkol importeras numera huvudsakligen
över Göteborg, Kristinehamn, Malmö, Norrköping, Stockholm, Stugsund,
Sundsvall, Örnsköldsvik och Luleå.

Skånska stenkol hava årligen sedan lång tid tillbaka i rätt stor mängd
levererats till statens järnvägar. Under de första åren av 1900-talet, då
kolen éinellertid icke endast förbrukades direkt å lokomotiven utan även
för tillverkning av stenkolsbriketter, var årsleveransen särskilt stor och
uppgick år 1904 till icke mindre än 90 000 ton. Då kolen på grund av sin
beskaffenhet i regel icke kunnat användas å lokomotiv enbart utan i
blandning med engelska kol, måste likväl den för direkt förbrukning
avsedda mängden för att kunna förbrukas komma till användning inom ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>