Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Redovisning och bokföring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något hinder för att förbrukningspriserna fastställdes å förrådsbyrån för
de genom byråns försorg upphandlade effekterna. Det ansågs dock vid
den tidpunkten icke föreligga anledning, att styrelsen fastställde
förbrukningspris för flera effekter än som skett under de senare kristidsåren.
I och med att den specificerade bokföringen av förrådslagret upphörde
fr. o. m. år 1924, varom redogörelse lämnas längre fram, blev det
emellertid nödvändigt, att järnvägsstyrelsen fastställde förbrukningspris för
ett betydligt större antal effekter än förut. Antalet effekter, för vilka
förbrukningspris fastställas å förrådsbyrån, har därefter alltjämt ökats,
så att styrelsen numera prissätter praktiskt taget alla varor, som
upphandlas genom förrådsbyråns försorg, och dessutom vissa andra i
värdehänseende mera betydande effekter såsom virke och sliprar.
Vad särskilt förbrukningspriset för stenkol beträffar meddelas under
»kristiden», huru detta bestämdes under krigsåren och de därpå följande
krisåren. Sedan därefter lugnare förhållanden inträtt på
stenkolsmarknaden, har man satt förbrukningspriset så, att det någorlunda följt
medelinköpspriset, och fastställes detsamma i regel efter de större inköpen av
stenkol. Till medelpriset för de inköpta stenkolen lägges den
genomsnittliga kostnaden per ton för kolens mottagning, lagring och utlastning
från lagret i hamnarna, varefter det erhållna priset något avrundas uppåt
såsom skydd mot eventuellt uppgående prisfluktuationer. Så länge
medelpriset mellan det inneliggande lagrets bokförda värde och det inköpta
stenkolspartiets beräknade värde, inberäknat hamnumgälder och
lossningskostnader, före kriget fick utgöra förbrukningspris, förekom icke
tillägg av omkostnaderna för lagring och utlastning av kolen, utan
avfördes dessa kostnader direkt på maskinavdelningens driftkonto. Med
förrådstjänstens avskiljande från maskinavdelningen år 1918 bestämdes
emellertid, att förrådet skall tillhandahålla stenkolen liksom andra
förrådseffekter fritt å vagn i importhamnen. Alla omkostnader, innan
stenkolen lastats å vagn, skola således numera innefattas i förbrukningspriset.
De till förråden återlämnade effekterna åsättas även vissa värden, och
för de ofta till återlämning förekommande, såsom räler och de olika
skrotsorterna, har styrelsen brukat fastställa s. k. inreverseringspris.
Före år 1930 sattes dessa pris jämförelsevis låga, så att vid effekternas
försäljning så vitt möjligt någon vinst uppstod. Eventuell vinst eller
förlust, sedan förrådens omkostnader för rälernas och skrotets lagring och
upplastning fråndragits försäljningspriset, krediterades eller debiterades
efter försäljningen den avdelning eller huvudverkstad, som inlämnat
rälerna eller skrotet. Övriga återlämnade effekter värderas vid
mottagandet i förråden och gäller därvid numera såsom regel, att effekter, som
beräknas icke kunna komma till vidare användning, icke få mottagas
till högre pris än de anses kunna betinga vid försäljning.
Från den 1 januari 1930 skall förrådet i räkenskapshänseende anses
vara en hjälpverksamhet, vars omkostnader icke direkt skola komma
till synes i drifträkenskapen. Detta sker på så sätt, att
förrådsomkostnaderna täckas genom något förhöjda förbrukningspris å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
