Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utredningar om ytterligare elektrifiering - Elektrifieringen av linjen Stockholm—Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kommittén avgav den 10 januari 1920 sitt slututlåtande och anförde bland
annat följande:
»Kommittén har kommit till den uppfattningen, att ett generellt svar icke kan
givas på den frågan, huruvida den enfasiga banenergien skall genereras i särskilda
kraftverksgeneratorer eller uttagas genom omformning från ett allmänt, trefasigt
distributionsnät. Vid olika banor kan det ena eller andra systemet befinnas
lämpligare. Vad beträffar nu närmast sträckan Stockholm—Göteborg vill det synas, som
om ett blandat system vore lämpligast sådant att en del av banenergien alstras i
kraftverken och en del genom omformning från industrinätet. I sista hand kommer
det an på kraftleverantören, här vattenfallsstyrelsen, att träffa anstalter för
energiens tillhandahållande, vilka, med vederbörlig hänsyn till järnvägens
berättigade krav på enkelhet och driftsäkerhet, ur kraftdistributionens synpunkt, sedd som
helhet, ställa sig gynnsammast. Ur sistnämnda synpunkt kan det, särskilt med tanke
på framtiden, icke förnekas, att det synes ligga närmast till hands att undvika
dubbelsystem i överföringsledningarna och behandla järnvägarnas energiförsörjning
såsom ett problem av samma natur som varje annat större kraftabonnement.
Fullföljer man denna synpunkt konsekvent, framställer sig likströmsdriften för banorna
såsom det mest tilltalande, då därvid alla svårigheter med parallellering av
understationer bortfalla.
Under hänvisning till vad ovan anförts, får kommittén sammanfatta sitt omdöme
i de båda frågor, som särskilt skulle av den uppmärksammas, på följande sätt:
De verkställda beräkningarna över elektrifieringsprojektet speciellt för bandelen
Stockholm—Göteborg giva vid handen, att, såvitt man nu kan se, likströmssystemet,
ehuruväl i kalkylerna åtskilliga för detsamma ganska gynnsamma antaganden gjorts,
ur teknisk och ekonomisk synpunkt icke uppvisar några fördelar framför
enfassystemet, utan tvärtom i ekonomiskt avseende synes ställa sig något ogynnsammare.
Hänsyn till i framtiden väntade, starkt ökade trafikbehov giva vidare företräde åt
enfassystemet. Likaså ställer sig sannolikt enfassystemet fördelaktigare vid långa
bansträckor med svag trafik.
På grund härav och med hänsyn till dels järnvägsstyrelsens, dels inhemska
elektriska firmors förtrogenhet med enfassystemet finner kommittén för sin del ingen
anledning att tillstyrka ett frångående av det nu vid statsbanorna införda
enfassystemet, utan anser, att beräkningarna böra grundas på detta system. Innan det
slutliga avgörandet träffas, synas dock bindande anbud och garantier rörande båda
systemen lämpligen böra infordras, då det först härigenom blir möjligt att göra en
fullt exakt ekonomisk jämförelse mellan de båda systemen.
De påbörjade arbetena för svagströmsstörningarnas upphävande vid
riksgränsbanan böra snarast möjligt fullbordas.
Väljes enfassystemet bör detsamma baseras på ett periodtal av 16 2/3 och en
spänning av cirka 15 000 volt. Energitillförseln synes lämpligen böra ske delvis genom
generering i kraftverken och delvis genom omformning på en eller i varje fall på
ett fåtal punkter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
