Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fortsatt elektrifiering av Malmbanan
- Utredningar om ytterligare elektrifiering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom elektrifieringen av malmbanan har storleken för malmtågen
kunnat ökas med omkring 40 procent, och medelhastigheten för dessa
tåg har omkring fördubblats. Resultatet av elektrifieringen är sålunda
en avsevärd ökning av banans trafikförmåga, nästan en tredubbling,
förutom oberoendet av utlandet för bränsleanskaffningen.
UTREDNINGAR OM YTTERLIGARE ELEKTRIFIERING
Såsom redan omnämnts hade Kungl. Maj:t i skrivelse av den 3
december 1915 även uppdragit åt järnvägsstyrelsen att efter samråd med
vederbörande övriga myndigheter uppgöra och till Kungl. Maj:t i sinom tid
inkomma med utredning, kostnadsförslag och plan för en fortgående
elektrifiering av statens järnvägar. En sådan fortsatt elektrifiering hade
ock redan förut föreslagits. Är 1911 hade nämligen järnvägsstyrelsen
förgäves framlagt förslag om elektrifiering av lokaltrafiken på bandelarna
Stockholm—Märsta och Göteborg—Alingsås. Styrelsen hade därvid
påpekat, att erfarenheter om sådan elektrisk lokaltrafik redan förelågo på
andra håll, och att det nu endast gällde att snarast möjligt utnyttja dessa
erfarenheter. Styrelsen hade jämväl framhållit, att de fördelar, som
kunna vinnas genom införande av elektrisk drift på ifrågavarande
bandelar, vore många, och att dit främst vore att räkna den större lättheten
att anordna många tåg, uppdelade i större eller mindre enheter, allt efter
föreliggande behov på olika dagar eller olika tider av dygnet. Eftersom
kraften ej framställdes i tågen utan tillfördes från en gemensam central,
vore det möjligt att utan vidare giva tågen den erforderliga drivkraften
allt efter tågens storlek och behov, och det vore därför också möjligt
att giva särskilt lokaltågen den snabba igångsättning, som under normala
förhållanden vid ångdrift ej gärna kan åstadkommas.
Slutresultatet hade emellertid blivit, att det ansågs, att man borde se
tiden an. Först sedan gynnsamma erfarenheter förelågo från malmbanan,
kunde frågan åter tagas upp, och ett fullständigt förslag till fortsatt
elektrifiering av statens järnvägar kunde utarbetas.
Ett sådant av järnvägsstyrelsen utarbetat förslag, innefattande
kostnadsberäkningar och ordningsföljd för elektrifiering av hela statsbanenätet,
närmast då av linjen Stockholm—Göteborg, blev färdigt i början av år
1919. Här kom särskilt frågan om strömsystem och om sättet för
generering av den erforderliga elektriska energien under diskussion. I Amerika
hade under de närmaste föregående åren ett annat strömsystém än det
för malmbanan använda enfassystemet kommit till användning för
järnvägsdrift i stor skala, nämligen 3 000 volt likström, vilket system på en
del håll framhävdes såsom i flera avseenden överlägset. För att få denna
fråga såväl som utredningen i övrigt rörande elektrifieringsproblemet
underkastat en så grundlig och allsidig granskning som möjligt, uppdrog
järnvägsstyrelsen åt särskilda sakkunniga att verkställa denna
granskning. Utredningar införskaffades också från andra svenska samt tyska,
schweiziska och amerikanska sakkunniga beträffande dessa frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0751.html
