Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elektrifieringen av linjen Stockholm—Göteborg
- System-, överförings- och störningsfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
45 minuter, vilket motsvarar en medelhastighet av i det närmaste 80 km
per timme.
Kostnaden för elektrifieringsanläggningen uppgår till följande belopp:
| Omformarestationer | kr. | 5 350 000 |
| Kontaktledningar | » | 14 280 000 |
| Ändring av svagströmsledningar: |
| statens järnvägars | » | 3 570 000 |
| telegrafverkets | » | 6 660 000 |
| Elektriska lokomotiv, 64 stycken | » | 13 100 000 |
| Revisionsvagnar och diverse | » | 840 000 |
| Uppvärmningsanordningar | » | 800 000 |
| Summa | kr, | 44 600 000 |
För anläggningens utförande har praktiskt taget endast svensk
arbetskraft och svenska materialier kommit till användning. Från utlandet har
endast inköpts den erforderliga råkopparn, omkring 100 km av
svagströmskabeln och en mindre del instrumentering jämte en del andra mer
oväsentliga materialier, som ej kunnat anskaffas inom landet.
SYSTEM-, ÖVERFÖRINGS- OCH STÖRNINGSFRÅGORNA
Många och i en del fall mycket svåra problem hade emellertid måst
lösas, innan fullt tillfredsställande resultat kunnat erhållas. Särskilt har
det varit tre frågor, som givit anledning till mycket utredningsarbete,
nämligen system-, överförings- och störningsfrågorna.
Systemfrågan för järnvägselektrifieringen i Sverige har, såsom ovan
redan omnämnts, vid skilda tillfällen undersökts av särskilt tillkallade
sakkunniga, men vid alla dessa tillfällen har enfassystemet befunnits vara
att föredraga. Likströmssystemet med 1 500 eller 3 000 volts spänning,
som på en del andra håll, särskilt i Amerika, kommit till användning, har
i vårt land ej visat sig lämpligt, särskilt med hänsyn till den glesare trafik,
som här måste räknas med. De här förut omnämnda båda
järnvägselektrifieringarna äro därför, som ovan redan påpekats, utförda för
lågperiodig enfasström med 16 000 volts kontaktledningsspänning.
Därefter har återstått att utreda, hur den erforderliga elektriska energien
lämpligen bör alstras och överföras till bannätets kontaktledningar. För
malmbanans elektrifiering framställes den medelst särskilda generatorer
i Porjus kraftverk i form av 15-periodig enfasström, som
upptransformeras till 80 000 volts spänning och överföres på särskilt för bandriften
anordnade överföringsledningar till 13 transformatorstationer, belägna
på i medeltal 35 km inbördes avstånd utefter den 434 km långa
bansträckan. I dessa transformatorstationer sker nedtransformeringen till
den för kontaktledningen erforderliga spänningen 16 000 volt.
Den för västra stambanans elektrifiering erforderliga elektriska
energien uttages från statens för allmän kraftdistribution utefter denna
bandel framdragna överföringsledningar för högspänd trefasström. På fem
platser, där dessa ledningar redan före elektrifieringens utförande funnos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0764.html
