Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överföringsanordningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kontaktledningsnätet är uppdelat i fem helt oberoende och från
varandra i elektriskt avseende isolerade delar. Varje omformarestation
matar en sådan del av kontaktledningsnätet och någon parallellkörning
av omformarestationerna förekommer därför ej, en omständighet, som i
hög grad förenklar driften. Mellan två närliggande delar av
kontaktledningsnätet är anordnad en sluss-sektion eller s. k. död sektion av
omkring 160 m längd, som passeras av tågen medelst deras levande kraft.
Två sådana sluss-sektioner äro emellertid alltid anordnade i närheten av
varandra, vanligen på var sin sida om en mindre trafikstation. Av dessa
hålles alltid den ena inkopplad till kontaktledningsnätet och således
spänningsförande. Skulle ett tåg råka stanna på en död sektion, urkopplas den
närliggande sluss-sektionen, varefter den döda sektionen, på vilken tåget
stannat, kan inkopplas till kontaktledningsnätet. Detta är således ett slags
säkerhetsanordning för att trygga driften, men erfarenheten har ej visat,
att den är absolut nödvändig.
Kontaktledningarna för linjen Stockholm—Göteborg hava utförts på
ungefär samma sätt som för malmbanan, dock med en del förändringar,
som erfarenheten visat önskvärda eller lämpliga. Sålunda har
normalavståndet för kontaktledningsstolparna även för fri sträcka uppökats till
60 m och dragspänningen i kontakttråden ökats till omkring 8 kg per
kvmm. Sektionspunkterna i kontaktledningen hade vid malmbanan
utförts sålunda, att ledningarna där fördes från kontaktbanan ungefär i
horisontalplanet. Då emellertid härav en del nedkörning av ledningar
och strömavtagare vållats, har för västra stambanan anordningen ändrats
sålunda, att ledningarna vid sektionspunkt lämna kontaktbanan i vertikal
led. Med hänsyn till svagströmsledningarna har en återledning för
strömmen, bestående av en 130 kvmm kopparkabel, upplagts på
kontaktledningsstolparna. Anordningarna för hopkoppling av
kontaktledningssektionerna och inkoppling av sugtransformatorerna hava förbättrats.
Avståndet mellan sugtransformatorerna har kunnat uppökas, så att dessa nu
i regel endast förekomma med omkring 5 km inbördes avstånd vid
linjen Stockholm—Göteborg.
Upptill på kontaktledningsstolparna har liksom vid malmbanan
anordnats en tvåtrådig högspänningsledning med uppgift att överföra ström
för belysning, mindre kraftbehov och signalanläggningar till stationer,
banvaktsstugor och andra platser utefter linjen. Denna ledning, som med
hänsyn till de större avstånden mellan inmatningspunkterna i detta fall
består av två 30 kvmm koppartrådar, överför 50-periodig enfasström med
10 000 volts spänning. Denna uttages med hjälp av transformatorer av
den 50-periodiga trefasström, som levereras till omformarestationerna.
I detta fall liksom vid malmbanan nedtransformeras spänningen för
denna ström till 2X110 volt med hjälp av transformatorer, som uppsättas
i kontaktledningsstolparna på erforderliga platser, och överföres därifrån
till förbrukningsplatserna medelst jordkablar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
