Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - I. Enskilda Järnvägsinitiativ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I motsats till borgarståndet visade bondeståndet en afgjord motvilja mot
det föreslagna samfärdsmedlet. Skulle bönderna, som redan hade nog af
sin gamla vägunderhållningsskyldighet och sin gamla skattebörda, nu äfven
besluta järnvägsbyggnader, som skulle ytterligare uppdrifva skattebördan
för hela landet – utan att gagna mer än en viss ort –, göra slut på
allmogens förtjänst af varuforsling och aldrig gifva de små jordbrukarna
tillfälle att blifva delägare! En bana i den föreslagna riktningen skulle blifva
utan trafik vintertiden, då sjöarna lågo tillfrusna. – Diskussionen inom
detta stånd utgjorde en lång rad af afstyrkanden, och en af de få, som talat
för saken, beklagade vid nästföljande riksdag, att han därför blifvit stämplad
snart sagdt som landsförrädare.
Också blef utskottets betänkande inom detta stånd utan omröstning
afslaget. Af de öfriga hade det däremot bifallits: på riddarhuset med 96 röster
mot 42, af prästeståndet med 22 mot 11 och af borgarståndet med 33
mot 19.
Betydelsen af detta resultat låg ej i möjliggörandet af en kort enskild
bansträcka, utan däruti att isen härmed var bruten och att ständerna
erkänt lämpligheten af att med offentligt understöd främja järnvägsanläggningar
i Sverige. Det var ännu icke något beslut om statsbanor men väl ett steg,
som lätteligen kunde leda därhän. – Vid samma riksdag beviljades ock ett
mindre låneunderstöd till en liten (häst-)bana mellan Kristinehamn och
Sjöändans lastageplats.
Den 28 december 1848 utfärdade Kungl. Maj:t, med tillämpning af de af
riksdagen stadgade grunder, privilegium och bolagsordning för »kungl,
svenska och engelska aktiebolaget för järnvägen mellan Örebro och Hult».
Sedan Rosen sålunda utverkat den önskade statsgarantien, gällde det att
vinna den stora allmänhetens medverkan i form af aktieteckning. Outtröttlig
som alltid var han ständigt på resande fot för att i städer, på marknader
eller andra möten bearbeta opinionen för sin sak. Huru därvid kunde tillgå,
skildras af en hans följeslagare (K. Adelsköld) på tal om ett järnvägsmöte i
Västergötland. Åskådningsmaterielen till grefvens föredrag utgiordes af ett
par på väggen uppspikade ritningar, af hvilka den ena föreställde ett stort,
grönmåladt lokomotiv, den andra en järnvägsstation med dess inspektor,
hållande en flagga i handen, och ett järnvägståg af vagnar i lysande färger,
som, fyllda af glada passagerare, i full fart passerade en viadukt.
Efter ett sådant föredrag följde vanligen en diskussion. En och annan
kunde väl gilla Rosens uttalanden, om det än syntes, att saken icke var så
brådskande och man lika väl som far och farfar borde kunna reda sig med
det som var. Flertalet var dock afgjordt emot allt hvad järnvägar hette
och ansåg dem blott till för att draga folk bort från god sedvana och
urgammal tro. I ett så bergigt land som Sverige funnes för öfrigt ingen
möjlighet att bygga sådana vägar. När bysmeden behöfde en järnstång för
att sko ett hjul, skulle han gå bort till närmaste järnväg och bryta ut en
skena - och tåget välta i diket. Alla gästgifvare och forbönder skulle
beröfvas sin förtjänst och komma på fattigvården. »Eldvagnarna», som foro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
