Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 1. Historik / 39 (1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - I. Enskilda Järnvägsinitiativ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fram som drakar och kometer, skulle skrämma lifvet ur både folk och fä.
Endast de rika skulle få råd att åka. Och då Rosen bemötte sådana
invändningar med den upplysning, att just de fattiga mest anlitade järnvägarna
utomlands, genmäldes det: Skola drängar och pigor åka på banorna, hur
går det då med deras sysslor? För öfrigt skulle man nog snart uppfinna
ännu bättre transportmedel – t. ex. flygmaskiner – och då vore
järnvägskostnaderna kastade i sjön.

Rosen upptog med godmodighet de förnumstiga gensagor, som mötte
honom från de stilla och menlösa i landet, och han tröttnade ej att verka
för sin sak trots alla svårigheter, som inskränkthet, likgiltighet eller
betänksamhet lade i hans väg. Men snart skulle han göra den smärtsamma
erfarenheten, att han ej ens till det lilla banskiftet Örebro–Hult kunde
uppdrifva erforderligt kapital inom landet.

För Rosen, som icke ville släppa ifrån sig denna spillra af hans tilltänkta
stora lifsgärning, återstod nu endast att åter kasta sig i armarna på utländska
kapitalister. För att kunna påräkna aktieteckning i England erfordrades
emellertid åtskilliga ändringar i det af ständerna
vid 1848 års riksdag medgifna statsunderstödet,
närmast genom förmånligare formulering af den
då medgifna räntegarantien.

Förslag i denna riktning framställdes också vid
riksdagen 1850–1851, på riddarhuset af löjtnanten
grefve F. K. von Rosen och i borgarståndet af
K. F. Wærn d. y. För att göra företaget mera
begärligt ville man därjämte utsträcka banan från
Örebro till Köping. På detta sätt skulle Vänern
omedelbart förenas ej blott med Hjälmaren utan
ock med Mälaren och sålunda en mera direkt
förbindelse vinnas mellan Göteborg och hufvudstaden.

Sedan nästföregående riksdag hade ett par små
hästbanor anlagts i Värmland, och de gynnsamma
erfarenheterna från dessa första järnvägsanläggningar i Sverige hade
föranledt flera framställningar till riksdagen om statsunderstöd till nya
järnvägsföretag. Dessa afvisades dock alla utom ett mindre bidrag till en bana
mellan Nora och Örebro.

K. O. PALMSTIERNA.

Däremot förordade statsutskottet det Rosenska banprojektet på så sätt, att
statens räntegaranti för en bana mellan Köping och Hult, med en beräknad
byggnadskostnad af 5 milj. rdr banko, skulle höjas till 5 procent eller 1/4
miljon pr år under en tid af fyrtio år, mot villkor att banan efter nämnda
tids förlopp blef statens egendom. Denna hemställan åtföljdes dock af flera
reservationer, däribland af utskottsordföranden friherre K. O. Palmstierna,
som påpekade, att en dylik garanti kunde föranleda en större statsutgift än
samtliga understödsanslagen till Göta kanal.

Att järnvägsfrågan äfven vid denna riksdag blef genomdryftad i sina
principer, berodde väl delvis därpå, att flera talare denna gång gingo till
diskussionen med vida större sakkunskap i ämnet än vid föregående riksdag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>