Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - II. Regeringens initiativ. Riksdagen 1853-1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mot utskottets uppskofspolitik reserverade sig friherre K. Åkerhielm,
Troil och Heurlin med flera, som önskade göra det möjligt för regeringen
att redan före nästa riksdag begynna utförandet af någon bland de i
propositionen uppgifna stambanorna, äfvensom kaptenen D. G. Bildt och K. F.
Wærn med flera, som önskade bereda ökad möjlighet till enskildas
medverkan i fråga om anläggning af stambanor.
Under hänvisning till behofvet af mera grundliga och omfattande
undersökningar för uppgörandet af fullständigt förslag till ett helt järnvägssystem
för landets södra och mellersta delar afstyrkte utskottet äfven alla
motioner om järnvägsanläggningar, vare sig offentliga eller enskilda, förutom
statsunderstöd till ett par privatbanor.
Emot denna utgång, hvad det skånska järnvägsförslaget angick,
reserverade sig dess upphofsman Troil, som nu lyckats vinna konungens bifall till
sin plan och hans tillåtelse att med all sin förmåga verka för densamma.
I afseende på anskaffandet af medel till statens järnvägsbyggnader
upptog utskottet den i kungliga propositionen och i flera motioner angifna
tanken på ett inhemskt fondsystem. Gentemot den gamla fruktan för
statsskuld och betänkligheten mot att kasta bördan på kommande släktled
framhölls dels erfarenheten från andra länder, där ett klokt ordnadt
upplåningssystem verkat som en förträfflig häfstång för industri och andra näringar,
dels att här vore fråga om ett företag, som just skulle komma framtiden till
godo.
Enligt utskottets förslag borde alltså medel anskaffas af riksgäldskontoret
genom fonderade lån, uppsägbara endast från statens sida och tillsvidare
med en ränta å 4 procent men utan kapitalrabatt. Obligationerna borde
sättas till valörer af 450 och 900 rdr rmt. Till räntelikvid och kapitalamortering,
hvilken senare borde ske genom inköp af obligationer under parikurs
och för öfrigt genom uppsägning och inlösen, vore ej rådligt att, på sätt
Kungl. Maj:t föreslagit, ensamt lita på blifvande statsöfverskott, utan borde
till tryggande på en gång af låneoperationernas framgång och långifvarnas
intresse bildas en för detta ändamål särskildt afsedd amorteringsfond.
Med hänsyn till bondeståndets starka motvilja mot statsskuld, sedan riket
nu i fyrtio år varit befriadt från denna börda, får man ej förundra sig
däröfver, att alla dess ledamöter i utskottet utom två reserverade sig mot hela
projektet att slå in på lånevägen.
Under de vidlyftiga debatterna inom stånden visade det sig, att man nu
vuxit ifrån den gamla striden om järnvägarnas nytta. Om den saken hade
kanske mången riksdagsman redan under de besvärliga skjutsresorna till
hufvudstaden haft anledning att anställa betraktelser. »Järnvägsfebern» hade nu
till den grad fått makt med sinnena, att den gamla järnvägsmotståndaren A.
von Hartmansdorff under debatten på riddarhuset kunde konstatera det lika
ovanliga som nöjsamma faktum, att de återhållande grundsatserna representerades
af »herr Hierta, Lars». Striden gällde numera ej om utan huru, d.
v. s. om staten eller enskilda skulle bekosta och utföra saken. En olycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
